Såsom fröet för med sig nytt liv

Igår körde jag ett till flyttlass upp till Umeå. Helt själv körde jag ett släp. Jag är så himla duktig, tänk att jag kunde klara av att göra en ny bedömning på bromssträckan och lyckades hålla mig på vägen i 50 mil trots ett tyngre och bredare fordon! I alla fall så verkar det som att det är en extrem bedrift av att döma från de reaktioner jag har fått när jag har berättat om min plan. Otroligt skönt var det i alla fall. Timme ut och timme in med egentid när jag inte kunde göra något annat än att lyssna på musik och att hålla fokus på var jag hade väglinjerna. När man kör långsammare än alla andra så behöver man inte ens bekymra sig om att köra om folk som kör sådär jobbigt långsamt. Och när man kör själv så får man spela sina tillfälliga favoritlåtar precis hur många gånger man vill på raken. Den här låten spelades nog flest gånger på raken:



Jag älskar hur gurkan får ta över efter gitarrsolot med samma självklarhet som gitarren. Dock har den inte lika långt solo, men det är okej.

Väl uppe i Umeå så kändes lägenheten ännu bättre än jag mindes den, hur länge kommer den trenden fortsätta måntro? Det var frustrerande att jag inte hann fixa så mycket i lägenheten, eftersom jag skulle tillbaka med släpet till Sundsvall inom ett dygn, men innan jag gick och la mig gick jag runt i lägenheten flera varv och bara tittade och tänkte mig och njöt. När jag väl skulle sova var jag för upprymd för att kunna varva ner, och jag var tvungen att kliva upp för att leta rätt på finskor för att placera i en skohylla och skruva ihop en annan hylla innan jag kunde sova. Är så väldigt taggad på att komma upp för hösten för att packa upp och få göra fint!