Hejdå sommarlov

Imorgon åker jag tillbaka till Umeå, den här gången på riktigt, för att det är höst. Tanken på det gör att mitt hjärta skuttar lite i bröstet av glädje och se-fram-emot. Som grädden på moset så ringde en man från en målarfirma idag och frågade om han hade min tillåtelse att gå in i min lägenhet för att måla taket, där det har varit en fuktskada. Det borde innebära att det snart är färdigrenoverat där, hoppas!

Sommaren blev inte riktigt som jag hade trott att den skulle bli, även om många saker slog in.

Jag hade tänkt att jag skulle jobba i tre veckor, det blev sex veckor.

Jag hade tänkt att jag skulle bli otroligt rastlös av att vara ledig så länge, som mest kunde jag tänka mig att stå ut en vecka utan spikade planer. Det slutade med att så fort jag var ledig passade jag på att kippa efter andan, pausa, försöka avstyra så mycket planer som möjligt, virka, göra ingenting. Utan att få nog av det.

Jag hade tänkt att jag skulle utnyttja alla kvällar och eftermiddagar tillsammans med alla andra som jobbade regelbundna 8-17-tider, men när jag väl hade jobbat klart på dagarna så var jag för trött för att umgås, för trött för att ge något av mig själv. Så då var det lika bra att isolera mig så mycket som möjligt.

Jag hade tänkt att plugga massor med spanska, så jag skulle vara bra förberedd inför mina tentor. Jag har gjort ungefär fyra femtedelar av vad jag borde ha gjort innan tentan i övermorgon. Äsch då.

Jag hade tänkt att göra ett mosaikbord. Jag insåg mina alltför storslagna planer och la ner projektet.

Jag hade tänkt att en sista minuten vore roligt. Det fanns ingen tid eller ork överhuvudtaget till det.

Men vissa saker har jag i alla fall klarat av.

Jag hade tänkt vara på stugan i flera dagar i sträck, check! (visserligen bara en gång istället för de flera jag hade tänkt, men ändå).

Jag hade tänkt att plocka blåbär i stugan, check!

Jag hade tänkt att virka en filt, 1/5 check!

Jag hade tänkt att planera lägenhet och köpa grejer utan alltför stor stress, check!

Jag hade tänkt att leta burkar på loppis, check!

Jag hade tänkt att träffa en rad med vänner, check! (Även om det inte blev lika frekvent som planerat så får den en check. Bättre med halvfullt glas än halvtomt.)

Så var det med den sommaren. Ibland tänker jag att jag borde vara besviken på den för att jag inte har haft så himla roligt hela tiden, men sen tänker jag att ibland kanske inte roligt är det högsta målet. Ibland kanske det är mer värt att vila, mer värt att återhämta sig, mer värt att hinna med mentalt och inte ta sig an mer än ens psyke klarar av. Och dessutom tröstar jag mig med att jag har lärt mig mycket i och med mitt jobb, så den har ju innehållit något som är meningsfullt i längden. En sommar är kanske inte tillräckligt lång för att innehålla maxat av erfarenheter, maxat av vila, maxat av roligheter, maxat av pengasamlande, maxat av umgänge, maxat av sol, maxat av mysiga sitta-inne-dagar.

Så nu säger jag tack och hej till sommaren, hoppas att jag har samlat tillräckligt med energi för ett nytt läsår och tar steget in i den ljuvliga hösten. Hej rutiner, hej göra-saker-som-jag-vet-hur-man-gör, hej älskade lägenhet, hej iksu, hej hög och klar höstluft, hej umeåmänniskor (jag förutsätter att jag kommer att orka umgås bara jag är där), hej orkester. Jag känner mig riktigt spänd och förväntansfull, undrar vad den här hösten kan bjuda på måntro?