Skolstart

Idag är det den första skoldagen på länge, som jag har längtat! Vi ska läsa en kurs som verkar väldigt intressant, och det känns väldigt skönt att få känna pepp inför en kurs och inte bara ligga och flyta i tentastress-efterdyningar när kursen drar igång. Idag är det en sån där alldeles perfekt höstdag, solen skiner för första gången på länge. Jag har äntligen sett till att lämna in ett protokoll som har legat och släpat alldeles för länge, och som har tyngt mitt samvete. Den här eftermiddagen har jag inte hunnit få min kursbok, vilket innebär att jag inte kan plugga så våldsamt, och jag har flera timmar av efterlängtad ensamtid innan jag ska bege mig iväg på första orkesterrepet för hösten.

Trots alla dessa bra förutsättningar är mitt humör inte alls samarbetsvilligt idag. Under skoldagen slog en sån där gruppindelningsstress till, en sån stress som jag trodde att jag hade vuxit ifrån. När jag kom hem från skolan kom jag in i ett ältande mode. "Den sa så, då var det som upplagt för att jag skulle svara så, varför fattade jag inte det? För hade jag bara svarat så, så hade det kanske blivit såhär, och det hade ju varit väldigt trevligt! Och nu när jag inte fattade upplägget så kanske det misstolkas, och så kanske någon är sur eller känner sig sviken, och så kanske jag har råkat markera något som jag inte ville markera. Varför svarade jag inte på rätt sätt?!". Det låter fruktansvärt töntigt när jag skriver ner hur mina tankar går (därför skriver jag det!), men i mina känslor så är det här resonemanget otroligt mycket mer logiskt än "Personen i fråga kanske bara menade precis vad den sa. Eller så missförstod vi varandra, sånt händer ju ibland. Och om det var ett upplägg och jag inte förstod det, så var det inget bra upplägg, och då är det inte mitt fel."

Nu är planen att skriva ett välkomstbrev till sektionen och värma upp lite på cellon. Eventuellt en promenad (för att vädret ropar efter det), eventuellt en tupplur (för att min kropp ropar efter det). Jag är på sådant humör när jag längtar efter att längta efter något, men jag är ju precis där jag vill vara just nu, så jag vet inte vad jag ska längta efter. Längta bort från ältandet kanske. Men det är ju så mycket roligare att längta till något. Till tupplur kanske, och så uppfyller jag det meddetsamma.