Åh vad skönt det känns att fingrarna bara kan flyta över tangentbordet igen

Jag håller på att försöka producera en text som verkligen inte vill bli producerad. Jag har suttit ganska många timmar nu, men har inte ens skrivit en halv sida. Anledningen till att det tar så lång tid är att jag, efter att ha skrivit ca en mening, kör fast, och blir tvungen att göra nånting annat istället för att sitta vid datorn. Exempel på saker som jag har gjort mellan är att borsta tänderna, klä på mig (ja, jag har suttit sen alldeles efter frukosten), städat undan efter frukosten, bakat en kladdkaka med chili, ätit lunch och ätit en apelsin. Jag har också gått fram och tillbaka i huset några gånger, samt gjort en armhävning. Och nu bloggar jag. Så snart kanske jag har främmandegjort mig från texten tillräckligt mycket för att kunna skriva en mening till. Det är redan pinsamt hur länge jag har segat med den här texten, och det värsta är att jag har en till text som ligger på lager som jag måste skriva när jag är klar med den här. Det kanske blir imorgon. Men den har jag kommit längre på, och jag har en form, så det känns lite lättare.

Jag har lite mer tankar om min framtid, som får det att pirra litegrann i magen. Men jag vet inte om jag vill det av "rätt" anledning, eller om det är andra saker jag vill uppnå än huvudsyftet. Och hur vet man om det är rätt sak att göra? Fast i och för sig, frågan är vad man kan förlora på det... Mer än känslan att man försöker lura nån att man faktiskt är bra på det, fast man egentligen bara vill ha äventyr. Fast det kan vara jobbigt nog om man känner att nån annan skulle gjort det mycket bättre, och så sitter man där och mår dåligt och känner att man inte kan nåt. Hm. Under ett dygn läste jag inbjudan/uppmuntran/uppmaning/tips om det ungefär 4-5 gånger, och fast jag hittade en sak som var ett möjligt stopp för det så löste det sig också. Gah, vågar jag?

För övrigt så får man snart klistra fast en till bild på KFUM-almanackan! :) Vilket innebär att det snart är tre månadsbilder uppklistrade och bara tre kvar! Och det känns inte alltför längesen det var nyår... :) Så om jag bara genomlider mars, så kommer april sen, och då är jag ledig en vecka för Thailandsbesök, så april går nog fort. Och sen är det bara maj kvar, och maj går alltid fort, med till exempel konfastart, distriktskonferens och hermanhajk. Och sen så! :) Tadaaa: sommar!