Gah, har nyss upptäckt en väldigt bökig sak. Min syster kommer hem två dagar tidigare än vi trodde, vilket innebär att hon kommer hem på samma dag som konfirmationen för mina lägerkonfirmander. Och det är till och med samma tid, jag hinner inte pendla mellan. Om jag kunde ta mig mellan alnön och arlanda genom nån slags rökpuff så man kunde förflytta sig på nån sekund så skulle jag kunna vara med 20 minuter av konfirmationsgudstjänsten. Men jag känner inte till någon sån typ av förflyttning, så vill jag hälsa henne välkommen på flygplatsen när hon kommer så måste jag åka från sundsvall 8:11, för att sedan ha 10 minuter på mig att hitta vart jag ska på arlanda innan hennes flyg landar. Om inte tåget är sent vill säga. Fast innan hon har hittat sin packning och kommit ut i ankomsthallen så har jag nog några minuter till. Kanske 10 eller 15 till. Så det är möjligt.
Men. Då missar jag självaste konfirmationen. Det är som att en lärare skulle vara ledig på sina elevers student. Det känns illa. Och jag hinner ju inte heller tillbaka till fikat efteråt på Eriksdal, eller alla hejdå, eller avtackning eller... Gaaaahhh, vad ska jag göra?! Två saker som jag verkligen har sett fram emot båda två, och nu måste jag välja bort nånting. Vad skulle jag bli gladast av att göra? Vad skulle andra bli gladast av att jag gjorde? Hur många skulle jag glädja, och hur mycket? Det känns som nåt SO-case i högstadiet, när vi skulle välja hur vi skulle välja utifrån olika ismer. Fast nu behöver jag ju inga ismer, "bara" bestämma mig. Jag har ju i alla fall ganska lång tid på mig att fundera, men det kommer kännas tråkigt att missa vad jag än missar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag förstår ditt dilemma. Jag brukar själv ha väldigt svårt att bestämma mig för saker och ting.
Men du kan ju också tänka som så att hur länge varar de saker som du nu ser fram emot? Ditt välkomnande av din syster varar ett kort ögonblick... sen kommer det säkert ganska snart kännas som vanligt och som att ni aldrig varit ifrån varandra. Konfirmationen varar kanske ett par timmar och kommer säkert glädja fler... och ditt första möte med din syster kvarstår ju faktiskt... omän inte på arlanda.
Ja, jag skulle nog föreslå att du satsar på konfirmationen. Men jag vet att det är ett svårt val. Du kanske skulle rådfråga din syster?
Ja, det är sant... Det känns som att förnuftet säger "konfirmation!", men känslan säger "arlanda!". Men jag hoppas fortfarande på att flygtiden ska ändras eller att nåt annat mirakel ska inträffa, det är ju trots allt lång tid kvar :P
Svår sits men jag skulle nog valt konfirmationen.. Din syster kommer tillbaka permanent och ett första möte blir det oundvikligen, men kanske hemma på jaktfalksvägen istället för på tråkgråa arlanda..
Mm, det blir nog konfirmationen, det går bättre och bättre ju mer jag försöker vänja mig vid tanken.. Det känns trist att inte ha det första mötet som jag har föreställt mig, men jag har ju ordentligt med tid på mig att förbereda om mig, och tänka in mig i det roliga när vi träffas hemma istället för det roliga när vi träffas på arlanda :P Jag tror det just var mycket att bilden av hennes hemkomst förstördes, och då blev det inte bara krock i planeringen, utan krock i huvudet också!
Skicka en kommentar