Gladkväll

Åh, nu känns det bra. Jag blev klar med den förra texten (även om det inte blev på det sätt jag hade hoppats på, jag började om från början och gjorde den på en halvtimme med min kära moders hjälp, efter jag hade våndats över den i 5-6 timmar själv), och nu har jag till och med hunnit med den andra texten, utan någon vånda alls. Det var faktiskt lite roligt. Jag satt med te kryddat med kardemumma, kladdkaka kryddat med chili, och lyxpralin kryddat med lingon, och kände inspirationen flöda, även dom stunder då jag inte skrev någonting på flera minuter. Jag höll inte på med något annat dåligt tidsfördriv heller, utan tänkte bara så att det nästan knakade. Dessutom lyssnar jag på otroligt fin musik, Farewell med Apocalyptica. Kanske ska vara med och spela den här i vår, det hoppas jag på och ser fram emot! :D

Och imorgon är jag klar med mina måsten och borden som har legat på mig nu ett tag, och jag har tyg så jag kan sy en klänning om jag vill, jag har en bok på spanska så jag kan försöka läsa den och bli bra på spanska om jag vill, jag har lyxpraliner kvar som jag kan äta, det finns massa böcker hemma om jag vill läsa nånting på svenska, jag får gå ut om jag vill (tänk om det är lika fint väder imorgon som idag!), och jag kan hitta på något helt annat om jag vill! Jag kan framförallt slippa datorn om jag inte verkligen känner för att sitta vid den!

Pralinerna kommer sig av att det är min namnsdag idag (okej, bara andranamn, men jag har ingen förstanamnsdag), och i min familj brukar vi alltid fira namnsdagar med tårta. Okej, alltid var väl kanske att ta i, men vår ambition är att fira med tårta, även om vi ofta kommer på några dagar försent "hoppsan, du hade ju namnsdag förra veckan...". Men nu kom jag ihåg att det var min namnsdag, och jag hade påminnt mamma och pappa för några dagar sen, så att vi inte skulle missa firandet. Idag sa jag det igen, och då verkade dom få lite dåligt samvete över att dom hade glömt det. Fast mig gjorde det inte så mycket, eftersom jag ju hade bakat kladdkaka under dagens tristess. Men sen när jag och mamma var på Birsta city och gick förbi kaffe-, te- och chokladpralinbutiken där, så sa mamma att jag skulle få några praliner istället för tårta. Woho! Även om jag inte visste hur jag skulle ta anledningen: "så slipper pappa och jag äta så mycket tårta och bli feta". Hmm, är det bara jag som ska bli fet då? Eller så väljer man att tolka det som att jag inte ligger i riskzonen, eftersom jag går så mycket till jobbet, vilket jag väljer att tolka det som. I alla fall nu, när jag är på bra humör, haha :P

Och nu blir jag glad när jag tittar på min text som jag har producerat (och slipper tänka på den förra som jag till slut bara mjäkrättade), och musiken är så jättevacker, och jag har bara varit ledig två av mina fem dagar! :D