På väg

Så var det dags. Det gick bra att skjuta upp all packning till sista dagen, jag har knappt stressat. Fast nu blev det lite stressigt för jag trodde vi skulle åka ett men vi skulle tydligen åka halv ett. Alltså om tio minuter. Och det kan bli en utmaning att få in allt i bilen (tre par skidor, cello, full friluftsutrustning för alla tänkbara årstider, och allmänt kläder och sånt för ett år, inklusive stora varma vintergrejer, det blir en del), men tror det kan gå. Hoppas.

Jag känner mig knappt nervös inför själva skolstarten, jag har knappt fattat att jag åker snart. Eller, att jag åker hemifrån snart fattar jag väl typ, pappa sitter ju bakom mig och väntar på att jag ska bli klar, men inte att jag imorgon vid den här tiden kommer vara lämnad och avdumpad på skolan, i full färd med att socialisera mig eller packa in mina grejer i rummet eller vad jag nu gör. Kan inte få en trovärdig bild av mig där, så jag låter helt enkelt bli att föreställa mig. (Och nu blir det mer hets bakifrån "ska vi åka nu eller? jaha, men då aker vi ju när du är klar, men det är ju väldigt bra om vi kommer iväg snart..." "Jag skyndar mig ju!!!").

Nej, jag tappar skrivlusten av stressen och folket som springer bakom mig, jag vill gråta för att jag sov 4 timmar inatt och när jag satt i 20 minutyer (av mina dyrbara datorminuter!) och redigerade bilder på facebook så glömde jag att spara, så det var onödigt.

Jag har blivit typ avtrubbad av alla hejdå, men jag kommer sakna folk mycket tror jag. Men nu kan man i alla fall ringa lätt och relitivt billigt, och det är inte ens någon tidsskillnad som försvårar smsandet.

Nej, nu orkar jag inte mer, nu åker jag då!