Back in town

Äntligen är J hemma igen! :) Samtidigt som jag är hemma, inte illa. Många timmar igår kväll med prat på rekordfart, oj vad jag har saknat. Känns helt stört att vi flyttar ifrån varandra, inte längre grannar från och med antingen på söndag eller så nästa helg, beroende på hur man räknar. Inte längre alla dom där spontana "kan jag komma över nu?" (nu = ungefär 2,5 minuter tror jag att vi räknade ut en gång, fast man får kanske lägga till någon minut för att ta på sig skorna), jättekonstigt! Fast nästa år kanske, man vet ju aldrig. Och det finns ju sommrar och jular och helger. Det är bra.

Själv är jag hemkommen från en farmortur, vilket var mysigt, men stämningen kunde ibland gå mig på nerverna. Bäst var det när jag fick antingen kvalitativ tid med farmor eller med pappa, och det blev det ju en hel del timmar av.

Idag ska jag hetsleta mobil, det kan vara trevligt med en där skärmen fungerar. Bra på ett sätt dock att få en rensad inkorg utan ansträngning, även om det känns lite sorgligt på ett sätt. Men mest bra.

I helgen blir det mormor- och morfarweekend, med en eller flera andra visiter. Trevligt värre. Det känns bra att hinna träffa släkten generation äldre innan jag försvinner iväg från familj och vanliga hemma, och det ska bli roligt att se väns lägenhet! :) Andra saker känns lite spännande också, eller kanske ångestframkallande eller kanske väldigt bra eller jag vet inte alls, men jag hoppas ju fakitskt på att det läskiga eller bra ska inträffa, även om jag kanske dör litegrann av det. Eller så hanterar jag det finfint, man vet aldrig. Hoppas kan man ju alltid :)