En farlig klarhet i luften

Trots att dom svenska sommarkvällarna är helt underbara så kan dom bli lite jobbiga också. Efter en mysig testund på en mysig balkong med en mysig vän så skulle jag gå hem i den klara nattluften. Jag njöt av den lagom svala men ändå nästan ljumma luften, månskenet och friheten att kunna promenera vart jag ville. Men, det dröjde inte länge innan jag blev alldeles känslosam. Jag kände för att gråta, trots att jag inte visste varför. Och jag hade ingen lust att gräva ner mig djupare i anledningar att gråta, så efter ett tag lyckades jag bli av med känslan. Fast hela vädret och känslan av luften fick mig att bli djupare och mer grubblande än jag egentligen kände för. Så det tog inte lång tid innan grubblet ledde till tugnt, och tugnt ledde till gråt igen. Varför blir det sådär, varför är humöret så konstigt och okontrollerbart? I början var grejen ju bara att vädret lockade till filosoferande, vilket egentligen är en ganska bra och mysig känsla. Och så spårade det ur lite. Fast ibland är det skönt att gråta också.

Det skrämmer mig lite vem jag är, vem jag kan vara, vem jag vill vara. Vem kommer jag att vara? Hur kan man styra vilka delar av en själv som man visar mest av? I mitt grubbleri kom jag att sakna mitt lättsinniga jag som jag hade ett tag. Det som bara släppte allt, knappt oroade sig, knappt grubblade, knappt höll ordning eller tog ansvar. Eller så är det kanske bara i mitt huvud som det var så mycket som jag tänker mig, men det var så skönt! Inte känna mig så tung till sinnet på nåt vis. Men när man är hemma blir det på nåt vis lätt som det alltid har varit, och det är väl ganska förståeligt kanske. Men hur påverkar man så att man blir som man vill i nya sammanhang? Hur mycket kan man påverka och hur mycket påverkas automatiskt av dom människor man umgås med? Och hur ska man då hitta dom där människorna som tar fram det bästa i en?

Nej, jag är egentligen för trött för det här, skönt i alla fall att mitt grubblande har gått över lite till ett lite mjukare funderande. Min dygnsrytm är helt förskräcklig, det är så många tider på dygnet som känns onödiga att sova bort. Jag har ätit lite för många chokladbollar, så jag mår lite illa. Jag längtar efter att sova nu, men först är det menyplanering, tandborstning och bibelläsning som gäller. Det är varmt i mitt ansikte från mycket sol idag, men det var i alla fall väldigt mysigt där på bryggan. Better be är en ganska klockren låt ibland.