Att hinna se världen och att få sova över

Idag gick jag till skolan istället för att cykla. Och jag insåg vad mycket mer man hinner upptäcka på en promenad jämfört med en cykeltur!

- Jag hann upptäcka att det fortfarande finns träd som har löv kvar på sig, och att löven är otroligt fina.

- Jag hann upptäcka precis hur lagom kallt det känns om kinderna då det är 5 grader varmt, ingen himla fartvind som ställer till det!

- Jag hann upptäcka hur det luktar den tredje november i Umeå. Gott!

- Jag hann upptäcka att jag varje dag tydligen brukar cykla förbi en liten bit skog, som ligger precis mellan några hus och universitetet. Inte så stor skog, men med mossa och lingonris och granar och allt. Och tydligen med svamp också, eller i alla fall så fanns det två svampar där en gång som J berättade att han hade plockat.

- Jag hann upptäcka hur vackert solen lyser på växthusen på universitetet.

- Jag hann titta på människor jag mötte, stirrade nästintill oförskämt på folk som stirrade lika oförskämt tillbaka. En man som jag mötte såg så otroligt förnöjd ut, jag undrade om det hade hänt något speciellt i hans liv eller om han bara var glad över det vackra vädret.

I helgen ska jag sova över hos J. Det gör mig så otroligt glad! Jag känner mig minst lika upprymd som när man var liten och fick sova över, jag som trodde att jag skulle växa ifrån det. Men frågan är om det faktiskt inte är så att översovning som 23-åring till och mer känns ännu festligare än översovning som 10-åring. Jag har längtat hela hösten! Så jag struntar i att jag hade tänkt tentaplugga ca 16 timmar om dygnet i helgen, struntar i att jag har pluggat sjukt oeffektivt idag, struntar i att jag inte riktigt fattar vad jag håller på med. Ser fram emot imorgon istället.