Som den dagen jag insåg att julafton inte nödvändigtvis är magisk

När jag var liten tyckte jag att det var så roligt när mamma fick hem ett brev från Yves Rocher. Det fanns alltid något litet kuvert eller paket att öppna, någon provdoft, och massa löften om att man skulle få saker GRATIS. Jag förstod inte hur mamma kunde överlåta allt öppnande av de roliga paketen åt mig, det som var så spännande! Och att hon till och med lät mig använda hennes dofter, som det fanns så lite av. Jag hade typ världens SNÄLLASTE mamma. Men hur kunde hon låta bli att beställa saker när man kunde få massa saker GRATIS till och med?

Idag fick jag hem ett brev från Yves Rocher. Jag var nästan lika barnsligt förtjust när jag fick öppna en liten lucka för att få se vad just JAG skulle få för premie om jag svarade snabbt, men till min stora besvikelse uteblev överraskningen: premien var samma som var med JÄTTESTORA bilder på ALLA andra papper i brevet. Jaja, men doften fick jag ju i alla fall. Efter att ha velat en stund om jag verkligen skulle SLÖSA doften på en vanlig tisdagskväll så bestämde jag mig till slut, och andaktsfullt öppnade jag den lilla förpackningen. Jag applicerade parfymen på mina handleder och vid min hals, spänd av förväntan på att alldeles snart få omges av en magnifik doftupplevelse som lyfter alla sinnen. Just nu sticker det i näsan, och jag får lite ont i huvudet av den starka lukten som inte lämnar mig. Äsch då.

Och hur var det med GRATIS då? Tja, jag kom fram till att jag antingen kommer behöva köpa duschkrämer för typ ett år framöver, alternativt storhandla julklappar, alternativt shoppa loss på onödigheter för att komma upp till prisnivån för gratis frakt, vilket förtog det roliga litegrann. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Jag har i alla fall kommit fram till att jag nog kommer att kunna vara storsint nog att låta mina barn öppna paketen och använda mina dofter när jag blir stor.