Känn efter hjärtat bränns det?

Jag ömsom längtar, gruvar mig, hoppas, ger upp hoppet, tänker att det löser sig, tänker att allt är kört, tänker att jag överreagerar, tänker att jag underreagerar, tänker att inget har förändrats, tänker att allt har förändrats. Helgen har varit bra och dålig, men ibland minns jag bara det bra och ibland minns jag bara det dåliga. Jag har sovit alldeles för lite flera nätter i rad, och snart ska jag till skolan för att sätta mig in i den kurs jag har ignorerat i flera dagar. Jag orkar inte riktigt sätta mig in i, jag orkar inte riktigt med att vara social, jag orkar inte riktigt med tanken på en dag i skolan då jag inte får chans att socialisera mig med dem jag faktiskt vill socialisera mig med.

Jag längtar efter jullov och tycker det är konstigt att det känns som att lovet ligger så nära, trots att bara halva terminen har gått. I eftermiddag ska jag på Twilightmaraton på bion, det ska nog bli bra med en sådan lagom social aktivitet, där man kan få känna med någon annans liv ett tag.

Jag lyssnar på Coldplay och hoppas på att någon känsla ska överbemanna alla de andra, så att jag åtminstone vet var jag har mig själv just nu.