I sällskap med biffarna

Idag var en stor dag. Efter nästan ett års skräck för att entra gymmet på iksu, efter att ha motstått övertalningsförsök och min egen nyfikenhet, så har jag till slut kört ett pass på gymmet. Yeah vad cool jag är. Tack vare pedagogisk guidning med glada tillrop och bra tips av M, så gick det riktigt bra. Dog inte eller så. Blev inte utskrattad. Knappt utstirrad tror jag. Eller så var jag bara så fokuserad på vad jag skulle göra. Phu. Får se nu vad det här resulterar i. Än så länge så tycker jag visserligen att det är roligare att skutta upp och ner på en stepbräda eller att slå ur mig de aggressioner jag inte visste att jag hade på ett body combat-pass. Men ett försök på gymmet är förmodligen inte tillräckligt för att känna den sanna gymmarglädjen. Något som var roligt var i alla fall en stakningsmaskin där man genom att staka kunde spela ett spel. Den får mig att längta efter skidsäsongen, det var roligt med ett spel att tänka på istället för att lyfta tungt, och skönt att stå undangömd i ett hörn istället för mitt i biffrummet och svettas. I det hörnet kan jag tänka mig att hänga då och då.