Förlåt.

Jag sitter och läser och gråter vid datorn. Känner mig dum, och gråter för andras skull. Fast det var mest förut jag var dum, är bättre nu. Faktiskt. Det låter som nån ful bortförklaring, men eftersom jag känner mig dum nu så skulle jag inte vilja göra om det. Jag är inte perfekt nu heller, men jag är inte lika hemsk längre. Jag kanske kan bortförklara det med att jag inte förstod? Jag vet inte om det håller. Kanske. Förlåt. Fast det var längesen. Men ändå. Och det är inte riktigt utrett, iaf inte ansikte mot ansikte. Kanske via en tredje part, men inte det värsta. Jag hoppas att det inte känns för dig längre. Men du verkar inte sur i alla fall, men ibland kan man ju bli förvånad över hur lätt det är att låta bli att visa vad man tänker och känner. Önskar jag kunde gottgöra på nåt sätt, men vet inte hur. Förlåt.