Mjäkjag

Gahhh, jag måste lära mig att säga nej! Jobbet ringde nyss:

-Hej, kan du tänka dig att jobba ikväll?
-Nja, jag vet inte, jag tror inte det går, jag har lovat att vara ledare för en grej, tyvärr...
-Jaha, ja, då blir det ju svårt, vad synd. Och med så kort varsel så är det ju svårt.
-Ja, precis, om jag hade vetat det lite tidigare hade det kanske gått att leja bort, men det blir lite svårt nu.
-Ja...
-Men, alltså, vad är det för tider, det kanske skulle gå, om du verkligen inte hittar nån annan så kan du ju ringa tillbaka och så kan jag se vad jag kan göra.
-Det är tolv till halv nio. Jag har redan ringt många, jag började redan igår med att ringa runt, och det är ingen som kan.
-Nähä.. Jamen, det går nog bra att jag jobbar, det fixar sig!
-Åh vad snällt!
-Eller, förresten sa du 12, jag har ett möte klockan ett som jag inte kan flytta på.
-Hur länge håller det på?
-Jag vet inte, kanske en timme.
-Kan du komma komma två då?

Det slutade med att jag jobbar från halv tre till halv tio, halv tre för att jag skulle hinna från fikat till jobbet, och halv tio för att hon hade sagt fel. Nu sitter jag och ångrar mig djupt och undrar varför jag inte höll fast vid att jag var upptagen ikväll, jag hade ju till och med fått det att låta som om det bara var för nån annans skull jag var upptagen, och inte för att det bästa jag vet är herman! Men jag hinner kanske smaka nån bulle och vara med på andakten iaf, och träffa lite folk. Det är bra. Men det blir ju inget bodyjam heller. Och så blir det ingen eriksdal nu på morgonen heller, för jag orkar inte stressa hela dan!

Men jag jobbar iaf med en trevlig tjej, det är bra, hon är jätteduktig och man känner sig lite otrevlig mot dom gamla när man jobbar med henne eftersom hon går omkring och kramar alla hela tiden, men hon är fd sommarvikarie hon också, och hon är trevlig mot mig. Och det ger ju faktiskt pengar, så tillsammans med dom gånger jag ska jobba nästa vecka så kommer jag väl få en tusenlapp i slutet av oktober. Efter skatt till och med. Men det känns fortfarande inte så bra... Jaja, jag lär väl mig till nästa gång... Men nu kom jag på, jag tjänar nästan ett friskiskort! :) och det enda jag ger upp är en halv hermangång och ett bodyjam som jag ändå inte visste om jag ville gå på. Kanon! Jag som har känt mig så snål för att köpa ett, men nu kan jag se det som att den här jobbgången hade jag lika gärna kunnat vara utan, eller dom här pengarna, och då gör det inget att dom går till nåt som inte handlar om att överleva just den månaden. Skönt. (Åh vad jag behöver den här bloggen till sånt här. Vända på grejer tills det blir bra.)