tisdag 11 september 2007

Wanted

Hjälp, jag vet inte vad jag ska göra. Jag har gått vidare till sista steget på eniro, till intervjun med eniros chef, så där verkar det gå bra. Dit ska jag på intervju mellan min intervju på W & T och mitt jobb på Bruksgården. Och nyss ringde någon från ett dagis i Timrå, som jag aldrig har pratat med, och frågade om jag kunde jobba imorgon. Eh, hur fick ni tag på mig?? Tydligen så jobbar nån jag känner där, och hon visste att jag sökte jobb. Men hon hade inte pratat med mig om det. Jag vet inte om jag vill jobba på ett dagis! Fast nu kanske jag får träna extra mycket på att säga nej då... Men innan jag har något mer jobb garanterat så känner jag att jag inte kan säga nej till ett jobb som erbjuds mig. Men efter imorgon vet jag inte alls hur det ser ut.

Jag känner mig alldeles förvirrad, för nån vecka sen så kändes det inte som om nån egentligen ville ha mig, det handlade mest om min förmåga att nästla mig in och övertala, och den är inte sådär jättebra, iaf inte vad jag vet. Nu känns det som att alla vill ha mig (kanske en överdrift, men jag är lite i chock just nu), och eftersom jag har verkat desperat så tror alla att jag vill till dom. När jag egentligen bara vill ha ett fast jobb där jag får jobba så nära 100% som möjligt och där jag slipper alla dom här inhoppen med kort varsel. Dagiset verkar bara vara inhopp med kort varsel, eniro verkar vara mycket sånt, och W & T verkar vara lite jobbtid. Men det sistnämnda verkar roligast. Fast mest nervöst inför. Eniro kanske ger mest jobb. Fast jag är bara garanterad att det som mest blir 39 timmar i veckan, men inget minimum. Och nu känns det nästan som om jag har fått både jobbet på eniro och det på Wått & Tårrt, så det kan hända att jag blir jättebesviken imorgon om dom säger "tyvärr....". Jaja, nu är jag lite nerlugnad iaf.

2 kommentarer:

Anonym sa...

*muttermutter* man ska inte klaga när jobb attackerar en från alla håll

/Non-wanted

Ge Mig Lite Frisk Luft Tack sa...

nej, jag vet, det är ett lyxproblem, men jag är så ovan vid sånt, så jag vet inte hur jag ska hantera det, och då måste jag få ur mig det på nåt vis. Och så får jag dåligt samvete när dom säger med besviken röst "du sa aldrig till mig förut att du hade ett annat jobb på gång...". Och sen när jag vet att dom har lagt ner många timmar på mig, så blir det jättejobbigt :P Men men, jag måste försöka tänka att jag inte har nåt att förlora, bara vinna (iaf nu när jag vet att jag har ett jobb! :D). Nu blev det ett halv blogginlägg dethär, men mer hinner jag inte ikväll, måste sova.