Idag har jag till slut, fyra månader senare än tänkt, lagat punkan på min cykel. Jag känner mig typ oövervinnerlig. Mitt knep för att inte slingra mig från att ta tag i det den här gången var att be en viktig person att förhöra mig om det imorgon. Han sa att han skulle bli besviken om cykeln inte var fixad. Bra. På sistone har jag insett vikten av att ha lite morötter och piskor som driver mig. Tur att man kan sätta upp många själv!
Inte nog med att cykeln är cykelbar, tentan är skriven också. Så himla skönt. Och de första tre fjärdedelarna var riktigt trevliga att skriva. Så den här eftermiddagen var det enda jag överhuvudtaget kunde plugga att läsa igenom en labbinstruktion. Därför hann jag med att träna också, och kom i ett sånt där flow att jag aldrig ville sluta. Men det gjorde jag till slut ändå. Jag var ju tvngen att cykla (woho!) hem och äta. Och för en gångs skull var det till och med ganska roligt att laga middag, rödbetor och pasta och fetaost och timjan är så himla gott. En sån dag. Känns väldigt välbehövligt inför de veckor som drar igång.
Men jag har lite beslutsångest om vilken taktik jag ska köra på angående min spanskakurs. Ska jag redan nu välja att skriva omtentor efter sommaren för att på riktigt lära mig lite mer grammatik och skriftlig språkfärdighet? Eller ska jag hetsplugga in saker som ändå inte kommer att fastna bara för att eventuellt få de där extra högskolepoängen registrerade? Och ska jag köpa den där dyra grammatikboken ändå? Tål att tänkas på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar