Efter två dagar med matteplugg utan att knappt ha pratat med någon (okej, 2*10 minuter på telefon igår, några trevlighetsfraser med en korridorsgranne och 3 minuter på telefon idag) så kände jag mig smått galen. Jag tror det är så riktigt smarta människor känner sig, typ han i A beautiful mind, bara med den skillnaden att jag inte kände mig särskilt smart när jag satt och slet med mina differentialekvationer. Efter att ha tänkt för intensivt i y och y' och y'' och t och x och u och g och g' och G och Y och Y(s) och H(s) och h(t) och integraler hit och derivator dit så var det som att hjärnan glömde sina normala funktioner. När jag läste en blogg kändes det som att mina ögon scannade av i texten efter samband, och när jag försökte prata med en korridorsgranne kände jag mig oförmögen att sätta mig in i vad han svarade på min fråga. Tack och lov kom K för lite matteplugg på kvällen, att prata matte var en bra uppvärmning mot en mer normalt fungerande hjärna.
När han hade gått drabbades jag av en sån där läskigt tom känsla, men istället för att lägga mig på sängen och gråta tog jag en promenad. Oj vad skönt det var att sträcka ut ryggen och andas frisk luft. Sen kvällsfikade jag till Pappas pengar. Det kändes välbehövligt att tänka på annat.
Fördelar med vanliga skoldagar är att man både kommer ut ur rummet och får träffa människor. Imorgon är en vanlig skoldag, det är bra. I övermorgon är inte en vanlig skoldag, då är det tenta, det är mindre bra. Men skönt när den är över förhoppningsvis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar