Två saker som är löjligt enkla att genomföra i förhållande till hur mycket glädje och lättnad de framkallar:
- Att sätta upp en ingen-reklam-tack-skylt vid brevlådan (Jag planerade för det i ett par månader innan jag slog till. Nu slår lättnaden över mig varje gång jag ser lappen. Alltså varje dag. I flera månader än så länge.)
- Att köpa en ryggsäck som är tillräckligt stor för dator, matlåda, anteckningsblock och träningskläder. (Dagens strapats. Tog kanske en kvart. Inte alls fruktansvärt dyrt. Inte någon fruktansvärd beslutsångest. Jag njuter av fröjd vid tanken på att slippa ha en extra väska dinglandes på axeln varje gång jag tränar i samband med skolan. Jag har varit så trött på den där extra väskan som alltid snurrar sig kring armen så länge nu.)
Jag tror minsann att jag ska försöka börja göra saker så fort jag kommer på att det vore en bra idé. Dumt att låta onödiga stress- eller störningsmoment få finnas kvar längre än nödvändigt.
Idag har jag varit så duktig och pluggat matte nästan prick hela dagen. Förutom en promenad, 15 minuter på ryggsäcksaffär, middag med familjen och en timmes tv-tittande med mamma på kvällen. Trots att jag har fått mycket gjort så känns det som att jag har avnjutit en vilodag, som att jag är lite mer utvilad nu än efter igår. Jag tror det är för att jag har fått fokusera på en sak och inte pratat med så många människor. Enstöringen i mig kommer till tals när jag försöker göra för mycket.
Men nu är jag kanske redo för det intensiva avslutet av terminen som jag åker tillbaka till imorgon. Det känns lite som att hoppa i vattnet från ett högt hopptorn. Pirret i magen som både ser fram emot och som gruvar sig. Ser fram emot roliga saker, gruvar mig för ett för högt tempo och för mycket saker som kräver min tid och energi och uppmärksamhet. Men när man väl har hoppat så är det ju bara att hänga med tills man landar. Och taktiken En dag i taget brukar ju funka ganska bra. Det mesta brukar lösa sig.
Hej hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar