E vs E

Ojojoj, nu är jag alldeles uppe i varv. Har precis fått frågan om jag vill vara konfaledare på Eriksdal i sommar! :D Åh vad roligt det skulle vara!! Så då är frågan eniro som är ett kneg där man tjänar rätt bra men bara knegar, eller Eriksdal, som är ett av dom underbaraste platserna på jorden, men där man tjänar lite sämre (men ändå bättre än jag trodde)? Jag önskar att känslan vore lika självklar som dom logiska tankarna. Dom logiska tankarna (som jag gissar att ni som har hört mig prata mycket om mitt jobb också tänker) är: "självklart ska du göra det som är roligast, det är ju inte direkt som att du kommer dö av fattigdom för att du tjänar några tusenlappar mindre en månad!" Känslan vet jag inte riktigt vart den kommer ifrån, kanske har den att göra med nån dum idé att jag inte vill ge upp i förtid. Och så sent som igår så funderade jag ju faktiskt på att jobba nån vecka längre än jag hade tänkt först, och då förlorar jag ju lite mer. Men jag har ju inget pengaproblem, iaf inte inför sydamerika och jag vet ju inte vad jag ska göra sen, så vad håller jag på med egentligen?! Och om jag är på konfaläger i 3 veckor och inte köper mer än glass för 30 kr i veckan så spar jag förmodligen in en del av pengarna jag hade tjänat mer på eniro... Men dom senaste dagarna på jobbet har det faktiskt känts som om jag kan jobbet ganska bra, och då slipper man bli nervös om det är nåt man inte hittar, och med mer självförtroende är det lättare att låta snorkiga kommentarer rinna av sig. Och förmodligen kommer det bara bli bättre och bättre. Fast det kommer förmodligen inte bli lika roligt som att vara konfalägerledare.. Men det är ändå nånting som tar emot, men jag vet inte vad! Gah jag blir tokig, om jag visste vad det var så skulle det ju i alla fall vara lättare att argumentera emot! Jag kanske måste låta det smälta in lite, det kanske är att jag inte riktigt tror på att det kunde bli så bra. Det är nästan som att jag inte vågar publicera det här för att jag är rädd att nån ska säga "men det var ju inte dig vi menade skulle få vara ledare!", även om jag pratade med E i 6 minuter om det.

Nej, vad som behövs nu är lite chokladterapi...