Lycka

Ibland får jag glädjerus, som gör att jag vill hoppa och skutta och sträcka upp händerna i luften. Oftast får jag dessa rus när jag ligger i sängen och ska sova, vilket är lite opraktiskt, eftersom det är väldigt svårt att sova med mycket adrenalin i kroppen, och hoppa och skutta är ju inte alls som att ligga ner och slappna av. Dessa glädjeutbrott brukar grunda sig på något så simpelt som mitt liv till exempel. Jag kan komma på att "oj, vad tur jag har som har trivts i skolan i hela mitt liv, aldrig har varit mobbad, jag kan komma in på nästan vad jag vill när jag väl besätmmer mig för vad jag vill plugga, jag har föräldrar som föder mig fast jag tjänar egna pengar, jag har ett jobb och hann inte vara arbetslös särskilt länge efter studenten, fast jag inte hade någon arbetslivserfarenhet tidigare, jag har planer för framtiden, men också tid för spontana idéer, ibland när jag känner för det kan jag bestämma mig för att åka till fjällen med några kompisar, och så gör jag det och mår bara bra ett tag, Gud är god, jag har en egen säng, min framtid ser ljus ut, jag behövs, jag har underbara kompisar som bryr sig om mig och jag bryr mig om dom, jag sitter och samlar massa pengar som jag bara väntar på att få bränna och just nu känner jag att jag inte har någonting att oroa mig för, och tänk vad roligt det där var, och tänk vad roligt det där ska bli! Jorå mitt liv är helt okej."

När jag skriver det här är det nästan så att jag skäms, rent jantelagsmässigt så ska man väl sen komma med nåt "men så är det ju också så att..." Men det är roligt att känna såhär, jag kan rekomendera att testa att börja tänka så, det går inte att sluta när man väl kommer in i det! :) Och för att slippa dömas så hårt av jantelagen kan jag kanske säga "det är inte bara jag...?"