Okej, ibland kanske jag stressar upp mig mer än nödvändigt. Bara för att det ser fullt ut i min imaginära kalender (som ser ut som sju rutor på rad som bildar någon slags oval form) behöver det ju inte innebära att jag kommer att göra energikrävande saker. Några timmar på en brygga i den värmande solen tillsammans med M är ju till exempel ganska avkopplande. Och gårdagens besök av J var också det väldigt energigivande, trots min totala brist på energi i förväg. Så när denna lördagskväll närmade sig och jag var tvungen att ta ett beslut om jag skulle tacka ja eller nej till den fest jag var bjuden på, blev det blev ett ja. Jag var trött på att känna mig så tråkig. Det slutade med att jag kände mig tråkig på festen istället, typiskt. Men men, jag gav den ju i alla fall en chans. Och jag flydde hem när de andra skulle ut, så nu är jag nöjd och glad.
Något annat som gör mig glad är att jag kanske har hittat mitt soundtrack för ett tag: Linnea Olsson. Jag längtar efter att få sitta med matte i huvudet, Linnea Olsson i öronen och en kopp kaffe framför mig. Ah. Imorgon ska jag till kyrkan för första gången på länge, det gör mig också glad. Och så ska jag få gå och lägga mig nu. Ah.
Och förresten, jag måste få skryta, jag har en blomma som skjuter skott. Det är en av de blommor som jag har haft jättelänge, så jag kan ta åt mig äran helt själv. Jag är så himla stolt och tacksam, jag känner mig ungefär som en mamma som ser sina barn göra något svårt. Och jag som trodde att hoppet var ute för mig i kombination med växter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar