Det är jobbigt med hejdå

Och igår var det det jobbigaste hejdået. Men ändå var jag mer samlad än jag trodde att jag skulle vara igår. Mer samlad än för ett par dagar sen. Kanske berodde det på att hoppet är det sista som lämnar en och kanske kanske så var det inte ett halvårshejdå, eller så berodde det på att jag var i dagsljus bland folk och sen lyckades hålla mig sysselsatt med nånting som jag lyckades inbilla mig var ett väldigt viktigt arbete, eller så berodde det på att jag var mer utsövd igår än för ett par dagar sen. Förmodligen någon slags kombination. Fast jag saknar redan, hur ska det här gå?

Imorse när jag vaknade av min klockradio som jag av nån anledning nästan alltid använder mig av för att inte sova för länge, trots att jag inte har något speciellt för mig den dagen, kom jag på att det var dumt. Så jag körde anarki över klockradion, och när den hade stängts av efter den timme radion är igång, så valde jag att ligga kvar i sängen och sova några timmar till. Det blev typ en tolvtimmarsnatt istället för väckarklockans inte övergenerösa men ändå inte snåla 9 timmar. Det var skönt. Och jag har ändå ingen inspiration till vad jag ska göra, så jag kan lika gärna sova. Någon gång skrev jag en lista med både borde-saker och det-här-kan-man-göra-bara-för-kul-saker, men jag känner mig så lat så borde-sakerna blir det inget av, och bara-för-kul-sakerna var inte så många, så dom har jag gjort så ofta redan. Och det är inte så otroligt roliga saker.

Men egentligen är det ingen fara, just nu känner jag inte så jättestort behov av att göra nånting. Det är mest att det låter så dåligt att säga varje gång nån frågar vad man har gjort "tja, inte så mycket, suttit lite vid datorn...". Men snart är det kväll,vi har ju inte ens ätit middag än, och ikväll går det en film på tv som verkade ganska bra. Och imorgon är det kyrkan. Och på tisdag en stockholmsresa för presentinköp (svårt!) och framförallt hämtning av pass och visum. Så jag har ju lite vad jag gör. Plus att jag kanske borde börja tänka på packning, men det är svårt!

Just ja, jag har ju fått veta vilken familj jag ska bo hos! :D Fyra bröder kommer jag att få, det är extra svårt att shoppa presenter till bröder som inte är i gosedjursåldern.. :S Jag som hade kommit på en sån bra tjejpresent, och så klarar jag bara mammans present genom det... Jaja, får försöka komma på nåt... Det känns ju i alla fall bra att veta hur många man ska presentshoppa till, jag hade nog knappast garderat mig för fyra bröder i alla fall! Tycker synd om andra Thailandstjejen som inte har fått veta nånting alls än.. :S Måste vara jättejobbigt!

Gah, drygt och skumt med inte-möta-blicken. Varför? Eller så var det bara inbillning, jag vet inte. Konstigt när saker inte känns som vanligt.

Jag har kommit på en bra sak! :) Ofta när jag tänker på jobb så får jag en lite negativ inställning, det känns svårt och lite jobbigt. Men så kom jag att tänka på mina scouter, och hur roligt det är! :) Och det jag ska jobba med nu är ju mer likt scoutledarskapet än mina tidigare jobb, så jag ska försöka tänka mig det istället för jobb så känns det nog mer uppmuntrande. Och det känns mer som om jag kan nånting av det jag kommer att hålla på med. Ganska nervös är jag, fast jag har inte riktigt fattat det helt än tror jag.

Åh, jag känner två som har velat komma in på läkarlinjen hur mycket som helst, men inte har kommit in förut som dom ville, men nu har dom två kommit in i umeå! :D Är så glad för deras skull, vilken lättnad att slippa fel jobb eller utomlands!! :D Båda kom in på reservplats, men dom kom in! :) Vilken lycka!