Ett evigt rännande

Mm, smultronparfait är gott! :) Och det enda som blev kvar efter knytkalaset till sagan om ringen-maratonet, för en gångs skull så lyckades folk bra med att ta med sig lagom mycket, och jag åt inte så att jag mådde fruktansvärt illa heller. Det var bra. Men det tog lång tid innan vi var klara, tre stycken extended versions i rad är inte att leka med. Och jag måste erkänna att jag inte var så uppmärksam på tredje filmen, både sömn och sms ställde till det. Men jag kan storyn ändå så att säga, så det gick bra ändå. Jag övervägde till och med att åka iväg en stund, men så blev det inte, det hade kännts så osocialt även om det var lockande.

Det känns som att jag knappt ser mina föräldrar mer nu än för en månad sen, när jag inte ens befann mig på samma världsdel. Då mailade vi i alla fall, det gör vi ju inte nu :P Men jag hinner inte riktigt, det är ju så mycket människor som ska träffas! Men det blir nog bättre, eller i alla fall annorlunda beroende på hur man ser det, när fler och fler åker tillbaka från jullov och man har hunnit träffa alla man "ska" träffa minst en gång. Vissa åker tillbaka från jullov innan jag ens har hunnit träffa dom, det känns lite trist. Och vissa åker från jullov och jag har hunnit träffa dom mycket, men det känns ändå väldigt trist. Men ju tristare det är här hemma desto roligare kommer det väl kännas att åka iväg igen, så det är kanske lite bra... :S

Igår insåg jag att jag faktiskt måste boka färdmedel till arlanda så snart som möjligt, jag blev förvånad över känslan att det faktiskt var på riktigt och nära! Det är nästan bara tre veckor kvar nu, och jag har knappt tänkt på vaccinationer än, illa! :S För ju mer tid det går desto pinsammare blir det att komma till infektionskliniken och kanske till och med inse att jag inte hinner vaccinera mig mot allt jag skulle behöva, för att jag åker för tidigt.. Gah, jag borde verkligen ringa imorgon, men jag drar mig för det.

Många saker känns jätteroliga nu, särskilt vissa, men sen finns det också grejer som stör. Saker som egentligen inte borde störa så mycket, eller ens alls, för det är ju inget egentligen, men som ändå kan kännas. Och fastän jag vet att känslan egentligen bara grundar sig på saker som händer i mitt huvud så stör det ändå. Gaahh.... Men ofta går det bra att inte tänka på det, när man inte drabbas av dom där småsakerna som mitt huvud bygger dumma tankar av. Hallå, är inte jag den som brukar vara logisk och inte låta känslorna ta över när jag inte vill?? Fast ta över är kanske att ta i, men det påverkar mig i alla fall. Synd.