Hejdå hemstad på ett tag, och hejhej huvudstaden

Min kropp känns som en klump när jag går omkring. Det känns som att nästan varenda muskel är lite ihopdragen, och jag fasar för träningsvärken om någon dag. Jag har åkt skidor för första gången på evigheter! :D Sist tror jag kanske var Riphajken för snart två år sen, illa! Men idag åkte jag hela 15 km, och efter typ 500 m kändes mina armar som efter ett helt styrkepass på friskis ungefär. Men sen blev det bättre konstigt nog, det är väl en bra grej det där med uppvärmning. Fast jag orkade inte riktigt ta ut mina stav- och skidtag som jag är van vid att kunna efter dom där 500 metrarna. Jag kom fram till att sist jag gjorde något så pulshöjande var inkaleden, den 13 oktober var den jobbigaste dagen då. Det är ett tag sen, kanske lite pinsamt, men vad kan man egentligen förvänta sig när man är på resande fot? Även om bror min är hurtig på sin resa. Men "jag tränar inte på min semester!" som en viss person sa. Sen att man kanske inte tränar sådär extremmycket när man inte är på semester heller, kanske man inte behöver nämna.. ;)

Har varit på middagmysfilmkväll, det var bra! :) The notebook är en jättefin film, och sällskapet var ju inte illa det heller ;) Sen har tagit ännu ett farväl, och så har jag lyssnat på lite spanska på film och upptäckt att jag förstod, eller åtminstone lyssnade mer på spanskan nu jämfört med när jag såg samma film strax innan vi åkte. Woho! :) Jag har varit på bio, hamnat på en killkväll och blivit inbjuden till nåt jag inte kan vara med på, men jag blev glad över inbjudan.

Ikväll åker jag till stockholm. Jag känner mig inte så sugen på det just nu, tre dagar känns jättelite kvar! Men jag är i alla fall glad över att jag inte behöver stanna i huvudstaden tre dagar extra för att vänta på min visumansökan, det hade varit väldigt drygt och påfrestande! Nu är det ju bara två dagar... Och det kan kanske bli lite mysigt, läsa lite kanske, lyssna på musik, tänka... Och spännande med träffen på söndag, fast jag är lite rädd för att känna att andra hör hemma där bättre än jag gör, eller att jag har fel förväntningar eller så. Men förhoppningsvis blir det bara roligt och peppande.

Undrar om det är så bra att tänka på nån typ hela tiden..? Kanske inte är så bra när man försöker göra nåt annat eller umgås med andra...

Nu är kartor och e-biljetter och bokningsnummer utskrivna, så nu ska jag nog klara mig. Bara lite packning och visumansökanifyllning som gäller nu så är jag väl klar. Men jag börjar ju i alla fall bli van vid det här med att fylla i papper för att få komma in i landet, trodde att det skulle vara fler och besvärligare frågor nu när man måste ansöka innan, fast det var nästan samma. Godis har jag kvar sen igår också, lyx! :)