Internationella dagen

Jag fryser så det knottrar sig så att det gör ont på mina ben! Aj aj! Sitter på mitt hostel i Stockholm och har lite halvdåligt samvete över att jag kanske inte använde tillräckligt med bra lakan. Jag ville gärna slippa packa halva väskan full av lakan, så jag tog mitt sidenlakan, plus ett örngott för att lyxa till det lite, och tyckte det borde funka. Igår kväll när jag kom var det ingen som jobbade här, så jag kunde inte kontrollera att det gick bra, och imorse när jag åkte härifrån mot förberedelseträffen så hade det inte kommit nån än ("checka in så fort du kan imorgon bitti!" stod det, "receptionen har öppet mellan 10 och 16" synd bara att min träff var samma tider.. :S). När jag kom tillbaka däremot så hade någon lagt sängkläder (som man kan hyra här) på min säng.. Hmm, och jag har ju ingen att fråga, så jag kanske måste betala hyran för lakanen och använda dom för säkerhetsskull istället för att vara snål och chansa. Då kanske jag blir av med min dagliga titel ;)

Träffen idag var rolig. Vi är 10 st som åker som volontärer med min organisation, varav 2 ska till Thailand. Jag började med att träffa tjejen som ska till Thailand vid Brommaplan, och så tog vi busen vidare dit vi skulle. Vi kom rätt hela tiden! Vi var bland dom första, och sen droppade resten in. Det var kul att prata med alla, det var inte alla som hade fått placering än, inte ens en som åker redan nu på fredag! Jag blev lättad när jag hörde att det finns många engelskalärare i Thailand som inte kan särskilt bra engelska, inte kan prata särskilt bra i alla fall. Och att en som hade varit i Thailand tidigare och jobbat som engelskalärare inte hade haft superbetyg i engelska, men klarade det ändå. Phu. Dom andra verkade vara mer nervösa för språket och familjen, men det känns inte lika läskigt tycker jag. Kan man inte säga nåt så kan man inte, och jag är rätt inställd på att det kommer att vara så en del. Dessutom fick jag veta att vi kommer att få en språkkurs första veckan, så vi kommer inte bli helt lämnade utan att ha någon som helst koll!

Det kändes ganska konstigt att tänka att nästa träff på det där sättet skulle bli i Bangkok! Och avskedsfrasen till Thailandtjejen blev "ses i Thailand!". Och dom andra, som det kändes som att man hann lära känna en del, och man blev nyfiken på hur det skulle gå för dom, kanske man inte kommer träffa igen.

Jag känner att jag fortfarande är lite kvar i min förra resa, typ känslomässigt. Jag blev lite avundsjuk på dom som ska till Ecuador, "åh dom får lyssna på den fina spanskan och vara i det fina landet!", och väldigt intresserad av hon som hade varit i Peru, och väldigt nyfiken på var i Argentina han som skulle dit ska bo. Kanske man skulle ha satsat på att lära sig spanska bra istället? Men det är nog mycket för att jag känner till det rätt bra nu, och har bra känslor för dom länderna och språket. Plus att det skulle kännas lättare. Men men, Thailand blir nog säkert bra det också, det är ju en ganska mycket större utmaning, och det känns som att det är en grej som färre människor gör. Något som jag blev lite förvånad över var att när man väl satt där på träffen, klippt från sin vanliga vardag, så kände jag mig mer påväg än jag kände mig hemma. Fast när man väl hade gått därifrån och splittrats lite mer så kom hemmakänslan och lite längtan tillbaka, men i alla fall.

Efter träffen så gick jag och en till tjej och åt (yes, jag slapp äta själv!), och sen köpte jag mörk choklad med hallon och såg fram emot att komma till ett hostel där jag skulle få mysa med choklad, te och en bok. Väl framme möttes jag av en bulgariska som var väldigt pratsugen, och som bjöd på te och frågade om massa saker och berättade om vad bulgarerna tänker på när dom hör Sverige. Hon hade jobbat och sparat pengar i 6 år, och hade som plan att stanna i Stockholm i 1 månad för att lära sig svenska och kanske jobba. Man känner sig lite bortskämd som kunde jobba i 9 månader och sen åka på en resa i drygt 3 månader, och sen fortfarande ha pengar kvar!

Jag var ganska trött och mätt på intryck efter dagen, så jag var kanske inte den roligaste människan, och ville helst vara ifred ett tag, men jag var ju inte otrevlig heller. Men när hon sa nånting om att låta mig vara ifred ett tag så skyllde jag att jag skulle behöva kolla min mail, så jag behövde inte vara jättedissande. Men internet här är jobbigt, jag kan bara ha ett fönster öppet samtidigt, så jag kan inte växla mellan fb och bloggen tex, vilket annars är ett väldigt skönt slösurfande.

Åh jag orkar inte, jag vill vara en tyst och tråkig svensk, jag orkar inte vara social och lyssna på hur saker och ting är i Bulgarien! Hm, illa, hur ska jag klara mitt halvår måntro? :P Men allt beror väl på vad man är inställd på, nu var ju problemet att jag hade sett fram emot en myskväll för mig själv. För på resan behövde jag ju inte så mycket självtid, då var jag förberedd på att det inte skulle bli så mycket av det.

Hmm, jag vet inte riktigt vad jag ska göra.. Kanske sätta mig och läsa nånstans, kanske till och med krypa ner under täcket..? Och äta lite choklad. Lyssna på musik kanske. Jag skulle nog till och med kunna sova, men det känns som att nio inte riktigt är en anständig sovtid, om man inte ska gå upp väldigt tidigt nästa morgon, eller har sovit väldigt dåligt förra natten. Jag kan inte skylla på något av dom, även om det inte var en superlång natt inatt. Fast det kan bli farligt att krypa ner under täcket, det kan ju hända att man somnar...