Latisdag

Jag gör alldeles för lite för mitt eget bästa. Idag hade jag till och med en plan på vad jag skulle företa mig, men jag har ingen lust. Men snart så kanske. Ska bara... :P Men imorgon har jag i alla fall inget annat val än att åka till Stockholm, det är ju bra i alla fall! Men jag skulle verkligen behöva ta mig till en souvenirbutik jag inte tror har öppet så länge på dagen, för att se lite vad dom har och vad jag måste köpa i Stockholm. Och sen ska jag iväg och ta en spruta till, mot TBC, den verkar så läskig! Ger ett ordentligt och varigt sår, huvvaligen! Men det är bara att vara vuxen och mogen och bita ihop.

Igår hade jag och syster myskväll. För första gången på hur länge som helst! Första sen jag kom hem, och vi hade inte ens någon i sommras. Så sist måste ha varit nån gång 2007, det var längesen! Men nu blev det mycket lyckat med lättsmält mysfilm (som dock är sorglig och jag kanske egentligen inte borde se) och till och med godis som mamma hade köpt till nån annan gång, men som vi fick tillåtelse att ta av med samvete. Och te såklart, syster har växt på sig under hösten och lärt sig uppskatta teets underbara värld.

Jag har fått en kartlänk till en vägbeskrivning från As hus och vart jag kommer att jobba (alltså inte mellan mitt hus och mitt jobb!). Kul att se! :) Tydligen kommer jag att vara lite utanför Ayutthaya, vet inte riktigt hur mycket saker det finns just nära mig. Spännande spännande! Jag börjar känna att jag bara vill komma iväg nu. Orkar inte med så många fler dagar som bara segar sig fram med den enda meningen att den ska gå. Men jag klarar inte riktigt av att föreställa mig hur mitt liv kommer att vara där i 6 månader, det tar bara stopp. Jag vet inte hur jag kommer att känna, vad jag kommer att tänka, vad jag kommer att bli utsatt för, vad som kommer att kännas jobbigast, vad som kommer att kännas roligast, om jobbigt eller roligt kommer väga över, hur ensam jag kommer att känna mig, hur less jag kommer att vara, hur språkligt avskärmad jag kommer känna mig, hur ofta jag kommer känna glädjen över att faktiskt ha lyckats göra mig förstådd, hur ofta jag kommer känna att jag gör framsteg i vad jag kan, hur många människor jag kommer att lära känna trots möjliga språkproblem, hur många eller om ens nån av mina familjemedlemmar kan engelska... Jag kan föreställa mig lite den första veckan när vi har AFS-läger, och det känns kul i alla fall! :) Kul att träffa L igen, fast vi bara har träffats några timmar. Men jag antar att det går ganska fort att komma folk nära i extrema situationer.

Det känns lite trist, har upptäckt att det kanske är två som jag halvkänner som kanske har samma höstplaner som jag. Det hade varit roligt att komma till ett helt nytt sammanhang, men det kanske egentligen inte spelar någon roll. Och jag vet ju inte ens säkert om någon av dom ska dit, eller vad dom i såna fall skulle gå för linje. Det blir nog bra ändå. Just ja, jag måste ju söka klart dit snart också. Måste kolla med referenser, det tar emot lite, det känns som att det skulle vara svårt för någon att svara "nej, jag vill inte vara din referent!", även om dom skulle tänka så. Men det kanske dom kan, det kanske bara är jag som har svårt att säga nej.

Nej, det blir nog ingen souvenirspaning idag. För snart ska jag gå mot vårdcentralen. Det blir shopping i storstaden imorgon istället.