Jag har ett visum nu!

Jag trodde inte det skulle bli så jobbigt. När jag för några månader sen fick frågan om det inte kändes jobbigt så slog jag mest bort det. Äh, är man inställd på det från början så kommer det gå bra! Men tji fick jag. Igår kväll var det särskilt jobbigt. Men senare blev det lite bättre. Och inatt har jag sovit 12 timmar igen, så idag förväntar jag mig att allt ska kännas lite lättare. Och det gör det nu i alla fall.

Jag upptäckte i söndags att jag hade missat gratisträningsveckorna på både friskis och ego, som jag hade sett fram emot. Dom var till och med samtidigt, det hade jag inte förväntat mig! Och så hade jag förväntat mig att se reklam om det i tidningar och så, men det gjorde jag inte. Men jaja, jag kanske har råd att träna ändå, jag är ju inte pank. Eller så kanske man ska åka lite skidor, det vore härligt! :) Men svårt med valla...

Stockholm igår gick bra. Inget trassel alls på ambassaden, jag blev riktigt förvånad! Men det var dryga tio timmar på bussen, en vindrutetorkare gick sönder också, så vi fick stå still i en timme och vänta på en ny buss.. :S Men det var som att vara tillbaka på Resan igen, med många timmar i buss! ;) Bara det att den här gången satt man själv på bussen och hade inte lika mycket runtomkring att smälta... Mina fyra och en halv timmar i stockholm påminde också om Resan på ett sätt, det var lika iskallt regn (som i och för sig ibland byttes ut mot hagel, snö eller snöblandat regn) som vi hade i New York, wheey för flashbacks! Men den här gången hade jag i alla fall en vinterjacka, det var ganska bra.

Nej, nu ska jag ta tag i dagen, kanske till och med fånga den (även om jag inte riktigt tycker om det uttrycket, men farmor har fått mig att förstå att det inte är lika hemskt som jag har tänkt förut i alla fall)..?