måndag 26 januari 2009

Tårar och snor

Blev det en hel del av i natt. Jag fick en ny chans för det jobbigaste hejdået, den här gången var det ännu jobbigare än sist. Mycket mer definitivt. Men jag är glad att jag åkte dit. Även om det fanns mycket jag gärna hade gjort här hemma, typ skvaderdag, gudstjänst x2, varav en med bra lovsångsledning, ev tjejkväll med lite av ett avsked, samt lite övriga avsked som skulle spridas ut på dom olika aktiviteterna. Dessutom lite reseförberedelser och tvättning hade ju varit bra. Men jag vet att om jag hade varit hemma i stan så hade jag trots fullt upp känt mig rastlös och önskat att jag var någon annanstans, men som helgen blev nu så önskade jag mig inte bort nånting alls. Möjligtvis någon timme på bussen upp bara.

Helgen har varit bra för övrigt med fest, film, superkladdkaka och mycket mys. Träffade en gammal klassis som jag inte träffat på jättelänge (kanske inte sen studenten?), det var roligt! :) Och hon berättade uppmuntrande nog om engelskalektioner hon hållt för barn som inte kunde engelska, trots att hon inte kunde samma språk som barnen i övrigt heller. Det går alltså, utan att ha superkunskaper. Efter avskedet imorse fick jag springa till bussen hem, ganska långt fick jag springa. När jag hade gått en kvart började jag inse att jag nog hade ganska bråttom, så då sprang jag i en kvart sen. Men jag hann precis, hann inte mer än sätta mig i bussen så började den köra. Hejdået drog ut mer på tiden än jag hade tänkt.

Men nu har jag en stor ledsen klump någonstans i kroppen, eller kanske i hela. Och jag vet att det enda jag kan göra är att vänta ut den så att den inte känns så tung längre. Det är jobbigt att känna så. Den ger mig inte heller riktigt ro att göra mina förberedelser som jag egentligen måste. Har inte ens kollat upp vad jag ska ha med för kläder eller om det är rent.. :S Och det blir inte bättre av att jag inte är särskilt utsövd heller, det är svårt att sova med för mycket tårar och snor.

Och ikväll kommer bror hem också! Tyvärr känner jag mig inte på sånt välkomnande humör som jag hade velat, känner att jag har så mycket annat i huvudet. Både framåt och bakåt. Orkar inte riktigt vara glad trevlig och intresserad. Men det lär väl resten av familjen vara så förhoppningsvis går det att bara haka på.

Inga kommentarer: