Trots allt knas kom du ner som en ängel

Idag har jag verkligen inte varit på topp, men tack och lov för 70%-ig choklad som ligger hemma och väntar på det rätta tillfället! På eftermiddagen var jag så omotiverat arg, jag ville svära och kasta glas för att jag inte hittade en kork i rätt storlek. Jag har gråtit i förtvivlan, men jag vet knappt över vad. Stackars de människor som ofrivilligt har tvingats vara nära mig idag. Som sedan fick se mig bryta ihop lite och blev orolig och hörde av sig, trots att jag knappt hade orkat med att bjussa på ett leende under hela dagen, jag var bara sur. Tack för de människor som har fått min dag att lyfta under de minutrar de har varit nära mig. Det är magiskt hur det funkar. Jag längtar tills nästa vecka när jag kan styra lite mer vilka jag håller mig i närheten av. Oj vad jag ska njuta av den lxyxen. Och nu får det vara nog med dagens fasoner, nu ska jag bli snäll och glad!