Överlämningsveckan

Idag var jag så trött på att jag inte förstod nånting i labbet att jag nästan grät. Men skicklig som jag är lyckades jag dölja det med ett nästan hysteriskt skratt. Till slut hittade vi vår lärare, och jag tror att han såg att jag inte hade mycket krafter eller hopp eller livslust kvar, för istället för att säga åt oss att tänka själva, vilket är det vanliga, så satte han sig faktiskt och kopplade kretsar åt oss. Det gick bra ett tag tills allt sket sig igen, och det visade sig att vi inte hade lyckats åstadkomma något alls på en helt fylld arbetsdag. Tråkigt. Särskilt när jag inte har tid över till nånting ändå nästan. Jag kan knappt säga att jag har lärt mig särskilt mycket av alla misstag vi har gjort.

Sen bar det av mot veckans andra överlämning av sektionsuppdrag, och nu är ordförandegruppen avslutad också. Det var en riktigt trevlig kväll, med grillning och badtunnebadning i sommarvärmen. Det är himla roligt att inse hur bra kompisar man har blivit under ett år, och så skönt att kunna umgås så avslappnat en hel kväll. När jag cyklade hem i den ljumma kvällsluften kändes det precis som ett sånt där jobbigt våravslut. Fast vi kommer ju vara kvar i samma stad, och vi kommer nog ses mer. Det gör mig glad.