När man klarar sin deadline

Nu känner jag mig på ett väldans bra humör. Jag blev precis klar med den matte jag tänkte bli klar med innan imorgon, men det är för sent för att det ska vara värt att börja med den repetition som jag eventuellt tänkte börja med. Men den får vänta tills imorgon. Imorgon är det skola igen efter långhelgsledigt, det ska bli roligt!

Trots att jag gruvade mig över hur jag skulle hinna med de här dagarnas plugg innan den deadline som är ungefär om en timme (för sen måste man sova), så har jag vågat lägga tid på roliga saker de senaste dagarna. I söndags var det konsert, och vi spelade kanske det roligaste program jag någonsin har spelat. Pirates of the Carribean-soundtracket har jag redan nämnt (jag kände lite sorg i hjärtat när jag närmade mig sista sidan och den snart var färdigspelad. Jag passade i alla fall på att njuta till max av varje ton.), och utöver det så var det så vacker musik från Gudfadern att jag nästan började gråta när jag satt där och spelade. En ungesrk dans fick mig att känna mig som att jag var på en zigenarmarknad (jag har aldrig varit på en sån, men jag tänker mig som ur någon film. Kanske Katitzi?). Vi spelade till en operasolist, och vi cellister fick spela svulstiga toner tillsammans med sångerskans ännu svulstigare toner. Varje gång jag kom till det stället påminde jag mig själv om hur lycklig jag var som fick spela just de tonerna, och så njöt jag. Till sista låten var det tänkt att publiken skulle sjunga med. Jag såg framför mig hur vissa skulle nynna lite försiktigt, men det slutade med att hela publiken stod upp och klämde i för kung och fosterland. Operasolisten klämde i från sitt hörn också, och hon överröstade alla. Till saken hör att hela konsertsalen var fylld, det satt till och med folk på läktaren bakom orkestern. Jag kunde inte hålla mig från att börja skratta, jag blev så chockad, det var tur att just den biten var lättspelad.

När konserten var över blev det Hållandsreunion! Hela fyra-gänget samlat, första gången alla vi ses tillsammans längre än 20 minuter sen vi gick på samma skola för två år sedan. Det var väldans roligt. Prat, te och kladdkaka långt in på natten.

Måndagen bjöd på plugg, men med is i magen vågade jag mig på att haka på trevliga valborgsplaner. Grillning hos J, yey! Fast jag var så trött så trött, men ibland är det så lyxigt att få haka på ett gäng utan att behöva visa sig från sin bästa sida. På vägen hem sent på kvällen kom jag på att jag hade druckit te sent på kvällen i goda vänners lag två kvällar i rad, vilket kändes otroligt lyxigt. Ett tag var det nog så jag tänkte mig att mitt liv skulle se ut när jag blev fri och kunde göra vad jag ville, men det har inte blivit så mycket sånt som jag trodde. Det är så lätt att verklighetens begränsningar kommer emellan.

Idag var det strålande sol, och som paus i mitt mattepluggande tog jag en promenad till Nydala, där jag träffade känt och okänt folk och grillade. Ah, doft av skog, doft av eld, doft av rök. När jag satte mig i pluggställning igen, några timmar senare, så var det så mycket trevligare att plugga med den skarpa lukten av eld i näsan och sol- och vindpinade kinder. Och som pricken över i så hann jag till och med springa en sväng under kvällen också. Och ÄNDÅ hann jag med min deadline.

Och jag som trodde det här skulle bli tråkiga dagar. Alternativt övermänskligt stressiga dagar. Men icke sa nicke, hoppet om energi resten av våren återvänder, och om någon bara nu kan ge mig ett jobb och en lägenhet så skulle allt bli tipp topp!