På facebook läser jag om alla som får sommarlov, en efter en. Själv har jag flera dagar kvar, det känns som en evinnerlig tid. Fast i nästa stund känns det som en alldeles för kort tid eftersom jag har så himla mycket att göra klart tills dess. Synd bara att min hjärna tycks ha gått på sommarlov redan. Det tycker jag var lite taskigt av den, att lämna mig ensam mitt i det här. Än en gång är jag i en sån där situation då det känns som att jag skulle kunna fylla all min lediga tid fram till måndag med bara hälften av det jag ska göra tills dess.
Igår lyckades jag till slut få en lampa att börja lysa när man pratade i en mikrofon. Jag är mäkta stolt. Jag har ägnat så många timmar till att vara uppgiven över de där signalerna från mikrofonen och lampan som lyste lite slumpmässigt då och då. Jag är imponerad över folk som faktiskt hittar på avancerade saker som funkar. Jag ska nog aldrig bli elektriker.
Jag undrar hur jag ska gå till väga för att kunna göra något effektivt. Jag har försökt allt jag kan för att få tillbaka skärpan i hjärnan. Jag har druckit så mycket kaffe att jag har fått ont i magen, jag har legat och vilat en stund på sängen, jag har spelat cello, jag har ätit chokladpraliner, jag har ätit digestivekex, jag har öppnat fönstret, jag har spelat lite(!) röj. Försökt sätta mig med rapporten då och då, men jag vet knappt vad jag gör. Gissar mig fram, lyckas hitta någon tabell som är lätt att skriva av, sätter in den där jag tror att den kanske hör hemma. Risken är stor att jag tror fel och att rapporten blir så dålig att jag blir utan poäng på den ändå.
Lite luft vore kanske bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar