Se på mig kisande, se mitt bättre jag

Jag försvann visst från bloggen ett tag. När jag kom hem från skolan så var jag oftast alldeles för trött för att orka kommunicera. En ganska tråkig förmåga att tappa. Istället tittade jag på ett par, tre avsnitt av Förhäxad i princip varje kväll. Mysigt. Nu är jag en bit på väg tillbaka, men till min besvikelse kan jag inte förvänta mig alltför mycket av mina krafter. Än krävs mycket vilande mellan aktiviteter, och jag önskar att jag kunde ha tillräckligt med ork för att ha lust till att göra allt roligt jag skulle kunna göra. Istället får jag ha tålamod och vänta ut tröttheten. Och ibland göra lite i taget.

Om två veckor bär det av mot Mexiko! Overkligt, nervöst, spännande. Jag har precis skapat ett konto för en reseblogg, förhoppningsvis känns det mer motiverat att skriva under förhållanden med kulturkrockar och språkförbistringar. Då kanske bloggen blir min dörr mot det lätta och okomplicerade. Fram tills dess ska jag försöka suga åt mig energi samtidigt som jag fixar allt som måste fixas inför resan och inför annat. Fast idag tror jag att jag prioriterar vilan. Jag har skaffat ett netflixkonto för ett tag, så jag kan se hur mycket film jag vill den här månaden. Woho!

ACEPTADA

Tu solicitud como estudiante de intercambio a la Universidad de Guanajuato ha sido ACEPTADA. Stod det i mitt mail om antagningsbesked som jag fick idag. Jag såg att det var en lång text på spanska och tänkte lätt upprört Hur kan de tänka att jag ska förstå all den här informationen?! Jag blev lite nojig att jag skulle missa något viktigt. Men så kom jag på att jag ju hade bedyrat i min ansökan att jag var så bra på spanska att jag skulle kunna plugga på språket, så de hade ju sina anledningar att tro att jag skulle förstå ett simpelt informationsmail. Hm. Så jag läste igenom mailet och förstod vad de ville säga. Phu! Sen scrollade jag ner och såg att allt fanns på engelska också. Så utelämnad var man visst inte till språket riktigt än, skönt!

Som ett glädjeskutt skrålade jag med Säkert! i raderna:

Fot och asfalt slåss och bränner
kommer inte träffa någon jag känner
Följer rytmen i öronen
trycker play och när den slutar
trycker back och trycker play igen
(...)
Allting smärtar och skaver och då
Jag älskar mig jag älskar mig
Kroppens kamp för ingens nytta
Då älskar jag mig jag älskar mig

Maken till bra springpepplåt får man leta efter. Sen begav jag mig ut i den ljumma kvällsluften som fortfarande var ljus, springandes till den vårmusik jag lyssnade på när jag alldeles nästan var klar med mitt tråkjobb för fem år sedan. Musik som ger hopp om frihet.

Jag tror att det är jättebra för mig att komma iväg nu. Få börja på nytt i ett nytt slags liv där jag inte redan har massor med sammanhang att ta hand om, få välja var jag vill lägga min energi. Förhoppningsvis kunna komma tillbaka med lite perspektiv, kunna se var jag vill lägga min tid framöver. Ta riktiga beslut över mitt liv så jag slipper känna mig så jagad av alla förväntningar och borden och möjligheter hela tiden. Kunna se vad jag vill välja bort för något för att få balans. Jag är så glad att jag efter allt det här velandet huruvida jag ville åka till Mexiko kom fram till att jag ville åka!

Lösning

Jag har bestämt mig för att hålla ut en vecka till med att läsa på 125%, sen blir det bara på 100%. Det känns så himla lyxigt! Visserligen blir det två uppgifter (eller egentligen bara en och en halv) som jag kommer att behöva göra i sommar, och en uppgift jag får göra om ett år, men oj så värt det känns att få frigöra majhelgerna från stenhårt plugg! Och tänk att känna att samvetet tillåter att man ägnar ett par kvällar i veckan åt träning. Att det skulle vara så svårt att känna att den här lösningen skulle vara den bästa!

Jag blev så glad och lättad av mitt beslut att jag istället för att göra ett glädjeskutt fick krafter att skriva en sida ganska fort, i alla fall fort för att vara mig. Trots att klockan var efter fem och skoleftermiddagen redan hade varit påfrestande! Sen diskade jag elva matlådor som hade stått och stirrat hånfullt på mig lite för länge, heja mig! Efter dessa bravader kände jag mig så nöjd att jag bestämde mig för att vara ledig resten av kvällen. Jag fick välja mellan att springa eller att titta på Förhäxad, det blev Förhäxad. Då skulle jag kunna få gå och lägga mig lite tidigare, det är bra. Avsnittet var så spännande, den här gången kunde jag faktiskt inte lista ut prick hur det skulle sluta.

Det är så mycket lättare att känna att jag orkar ett sista ryck nu när jag vet att det är ändligt. Hurra!

Ingen rast ingen ro

Jag börjar återigen vara inne i en sån period när allting bara rusar och jag inte vet hur jag ska göra för att stoppa det. Mängder av plugg som aldrig tycks ta slut, trots att jag har valt att skjuta upp två inlämningar tills i sommar. Folk som vill hitta på roliga saker. Känslan av att jag borde ta tillfället till roligheter i akt och att folk blir besvikna av för många nej på raken. Andra saker som ska planeras och förberedas. Ett sinne som skriker efter att få sitta ner och stirra rakt ut i tomma luften, eller åtminstone slötitta på avsnitt efter avsnitt av Förhäxad. En kropp som längtar efter att ta i och hinna träna. För att hinna med så mycket som möjligt sover jag för lite. I söndags kväll till exempel, då jag redan hade sömnunderskott på grund av roligheter på lördagskvällen och söndagsförmiddagen, så behövde jag få tid till att göra ingenting, så jag satt och gjorde ingenting istället för att gå och lägga mig. Inte så bra för den fortsatta effektiviteten med för lite sömn. En kropp som mår konstigt av för mycket kaffe och socker.

Bra grejer på sistone är i alla fall att orkestern igår var väldigt rolig. Där kan jag glömma alla vardagsbekymmer. Och så får jag vara en del i det hela och bidra med något. Bidra med något som räcker som det är, som inte alltid bara kräver mer. En annan bra grej är att jag fick tillbaka en tenta idag, och det gick så himla bra. Märkligt nog så var det som kändes bäst inte riktigt själva resultatet, utan känslan av att kunna identifiera mig med att vara en högpresterande person igen. Även om det är en grej jag egentligen har velat komma ifrån delvis så var det så skönt att känna igen nånting hos mig själv. I övrigt känns det som att det är så mycket jag tappar. Jag var väl en sån som gillar att hitta på saker, som gillar att styra och dra i saker, en sån som orkar se andra människor, en sån som gör sitt bästa, en sån som göra saker helhjärtat? Var är mitt helhjärtade nu någonstans?

Okej, en vecka till, sen lugnar det förhoppningsvis ner sig lite. Håll ut.

Sånt jag gör om dagarna.

Vissa utbildningar är såna som är bra att ha i diskusisoner, där man lär sig saker som man kan prata med även vanligt folk om. Min utbildning är inte riktigt så. Idag har jag ägnat hela eftermiddagen åt att analysera det här fina alkoholdehydrogenaset. Om man lägger in bilden i ett program så kan man snurra på molekylen som man vill och titta på den från alla vinklar och vrår. Och titta på varje enskild bindning och atom. Det finns så himla mycket man kan titta på och analysera.

Ganska spännande till en viss gräns, men nu är jag trött. Men eftersom jag tror lite för mycket på min egen förmåga ibland så måste jag plugga vidare med min extrakurs nu. Jag fattar inte hur folk fixar att plugga på jättamånga procent, när jag känner att 25% extra tar udden av mig.

 

Men det är kanske inte bara pluggandet som gör mig trött. Häromkvällen blev jag alldeles övertygad om ett faktum som fick mig att ligga vaken halva natten av ilska och ledsamhet. Var tvungen att se tre avsnitt av Förhäxad innan jag hade lugnat mig tillräckligt för att kunna sova. Dagen därpå fick jag veta att jag hade misstolkat allt och att jag hade totalt fel i min slutsats. Dumt av mig att ligga sömnlös i onödan. Tror jag ska försöka undvika sånt i fortsättningen.

Besöksvåren

Det blev visst lite tomt på bloggen. Jag hade en intensiv vecka där paniktentaplugg varvades med besök. Både plugg och umgänge blev intensivt, fast på olika sätt som tur var. Roligt att träffa fina vänner! Dagen innan tenta var jag så matt att det kändes ända ut i fingrarna, men tack och lov så fick jag några dagars påsklov efter tentan! Och till min lättnad så blev jag inte sådär heldäckad som jag brukar bli när jag får åka hem på ledighet. Sen kom jag tillbaka till Umeå och fick lite mer besök. En sådan besöksvår det här är! :)

Nu sitter jag och väntar på kvällens besök, som är en gammal klassis från mitt folkisår för tre år sedan. Jag har inte pratat med honom sedan dess, men inatt behövde han boende i stan, och han hade koll på att jag fanns här. Det ska bli roligt med återseende, och spännande att se hur mycket jag kastas tillbaka till den jag var då, när vi kände varandra. Jag vet knappt hur jag var då, men kanske får jag reda på det ikväll! Eller inatt, som det egentligen är nu. Så kanske får det bli imorgon som vi catchar upp. Hoppas han är lika trött som jag.

Jag har skaffat mig en skog i mitt matrum!

Jag har tänkt att anmäla mig till ett springlopp där jag ska springa en mil. Först tänkte jag att det inte borde vara några problem, men idag blev jag lite nojig. Jag har ju oftast bara sprungit 9 km, och då har det tagit typ en timme + 10 minuter. TROR jag, har inte kollat så noga. Tänk om en mil skulle ta typ två timmar! Då skulle jag ju typ aldrig få komma fram till den efterföljande picknicken med mitt lag! Så idag bestämde jag mig för att testa springa en mil. Och till min stora glädje så tog det mindre än en timme. Kan inte avrundas till två timmar hur mycket man än försöker. Phu! Jag lyssnade på Muse under min springtur, det är musik som ger mig hopp och framtidstro. Fantastiskt bra med sånt!

It's OK

Perfekt för en dag när stressen lägger sig i halsgropen. It's OK:



Under denna tid när jag har haft mycket plugg som ska skrivas på datorn har jag blivit en mästare på Kungen. 84 % andel vunna omgångar. Det ni!

And here I go

Ibland skäms jag lite över min tv-smak. Det enda program jag har följt på sistone är Top Model. Folk pratar om superbra serier de följer, men jag kan svara på rutin att "den har jag aldrig sett" om folk nämner en endaste serie, för jag orkar inte följa något. Tills häromdagen. Jag fastnade vid en serie. Den finns på Youtube, så man behöver inte ens ladda ner den. Tyvärr är det inte någon creddig serie. Det är Förhäxad. Den jag tyckte var så himla bra när jag var typ tolv. Nu tycker jag den är ganska mycket töntigare och mycket mer uppenbar (man vet typ vem som är demon efter fem minuter in i ett avsnitt), men det är ju så himla mysigt. Och jag tror att jag uppskattar hela grejen med att titta på något där jag vet vad jag får och jag inte behöver ödsla massa energi på att sätta mig in i något.

Jag är lite trött på att behöva kastas mellan hopp och föryvivlan hela tiden. Även om jag just nu är uppkastat till hoppet, vilket visserligen är trevligare än förtvivlan. Men när man sitter uppe på ett otryggt hopp och tittar ner på den förtvivlan man så nyss upplevt så är det ett läskigt högt fall man kan behöva göra. Bara ner till en normalnivå kan bli ett obehagligt fall. Men jag ska försöka mjuklanda på normalnivån istället. Orkar inte mer krashar.

Något som i alla fall känns bra är att jag har valt att strunta i ett inlämningsdatum nästa vecka. Jag väljer en egen ny deadline. Det känns fantastiskt frigörande och stressreducerande.

Framförhållning och glatt

Idag har jag fått en inloggning till universitetet i Mexiko för att kunna välja kurser. Det är på riktigt nu! Igår hämtade jag mitt nya pass. Den här gången tänkte jag ha lite mer framförhållning än sist jag skaffade pass. Då ansökte jag om pass 6 dagar innan avresa. Sista arbetsdagen innan avresa fick jag hämta ut det. Nu tänkte jag att jag skulle skaffa ett pass innan det blev panik. Och tur var väl det, för i ansökan som ska vara inne om en vecka ska en kopia av passet finnas med. Heja mig!

Idag är jag på bra humör, särskilt när jag ignorerar att jag egentligen har hur mycket som helst att plugga. Idag har andra viktigheter gått före (typ labb och stormöte), det är kanske lite synd att det så ofta är andra viktigheter som går före. Men imorgon ska jag minsann göra ett ryck i några timmar i alla fall. Och det känns rätt trevligt, jag ser fram emot det. Det känns skönt att få se fram emot det. Idag har jag fått pipettera ganska mycket, det är så roligt. Det är glad stämning och jag känner mig rätt avslappnad och inte så på min vakt hela tiden. Det är också himla skönt, sånt ger så mycket energi.

Annat som ger energi är att sova. Sova är också viktigt om man ska sluta ha ont i käke, hals, visdomständer och öra. Så det är nog bäst att jag gör det nu. Godnatt!

Ont

Jag kan inte bestämma mig för om jag har ont i en visdomstand eller i ena sidan av halsen. Kanske båda. Och så känns det som att jag har bitit mig i den kinden. Och så gör det ont i käken på den sidan när jag försöker öppna munnen. Och nu börjar jag till och med få ont i örat på den sidan. Det är konstigt. Undrar vad som händer härnäst. Kanske bäst att sova så att jag slipper ta reda på den saken.

En solig vinterhajk

Jag har äntligen varit på hajk igen! Det är märkligt, förut var det lite av min identitet att jag var "en sån som hajkar", men i helgen insåg jag att sist när jag var på hajk så drack jag inte ens kaffe. Så himla längesen. Men i helgen bar det alltså av. Trots att hajkdagarnas datum var spikade sedan en och en halv vecka så lyckades vi planera in strålande sol och lagom många minusgrader. Jag kände mig lite ringrostig i förberedelsestadierna, till exempel hur många underställ man behöver när det är 8 minusgrader eller vilka slags kök man helst skulle använda på vintern, men när jag väl kom ut så kände kroppen igen vad jag höll på med. Jag kunde hålla ordning på mina saker fast det var mörkt, jag njöt av att få åka skidor på det där långsamma sättet och mitt rationella jag slogs på. Rationellt på det sättet att jag gör lätt motiga saker för att jag vet att det kommer att bli ännu jobbigare sen om jag skulle låta bli. Det är bättre att laga mat innan man blir för hungrig, klä på sig innan man blir för kall och klä av sig innan man blir för varm till exempel. Jag älskar känslan av att bete mig rationellt på det sättet, jag önskar att jag kunde göra det mer till vardags.

Vi skidade genom skogar och över myrar, vi satt i solen och njöt. Vi bodde i en stuga, vilket kändes lyxigt och inte alls så mesigt som jag hade tyckt för några år sedan. Tyngden av ryggsäcken som ger den alldeles speciella balansen på skidorna. Tacksamheten över att skidorna inte bjuder på så mycket glid i nerförsbackarna, utmaningen att försöka ta sig ner för hela nerförsbackar utan att ramla, den mjuka landningen när man misslyckas. God mat, goda vänner. Tystnaden, stjärnhimlen. Att använda kroppen utan att bli flåsig och slut. Friheten i att skida vart man vill. Ansamlingen av psykisk kraft. Ibland kunde jag komma på mig själv med att le fånigt, och jag började fundera på om man kunde upprepa det här varje helg resten av mitt liv? Det kanske inte kommer att bli av, men jag hoppas i alla fall att jag ser till att hajka än vart tredje år i fortsättningen.

Jag tror att jag låtsas att jag är sjuk istället

Idag är jag lite trött och seg. Både i huvud och kropp. Trots att jag för första gången på länge har sovit ut tills innan väckarklockan väckte mig. Eller kanske just därför.

Det är opraktiskt att vara seg i både huvud och kropp samtidigt. Det gör att det både blir för jobbigt att plugga och att ta promenader. Och jag som hade tänkt att ägna mig helhjärtat åt plugg idag, möjligtvis med en paus för att träna lite. Men trots en sol som sken och nysnöade och nypreparerade skidspår orkade jag mig inte ut. Istället så satt jag helt fast i soffan några timmar och lyssnade på P3-dokumentärer.

Nu på kvällen har jag fruktlöst försökt peppa mig själv till olika saker. "Heja mig, passa på att dammsuga lägenheten nu!" Mjää. "Heja mig, passa på att fixa det där himla cykelskrället nu när du inte har så mycket annat för dig!" Mjää. Orkar inte. "Heja mig, passa på att sätt in de där papperna i pärmar nu, det är ju inte så svårt!" Mjää. Tråkigt. Jag lägger dem här på stolen istället, då syns de inte så mycket. Ghaa. Inte konstigt att jag aldrig får något gjort, när jag bara vägrar så fort jag får chansen.

Nu funderar jag istället på att låtsas att jag är sjuk. Titta på tv och äta glass. Låtsas att jag är fysiskt inkapabel till att göra något vettigt överhuvudtaget. Det är väl sånt man får göra när man är vuxen? Eller hur var det nu?

Värme och torra fötter

Jag längtar efter sol och värme. Ljumma vindar. En sol som inte bara värmer, utan även låter huden producera D-vitamin i mängder. Helst i kombination med en god bok utan en tanke på ansvarsfulla uppgifter, men även en pluggstund i värmande sol känns lockande.

I några dagar nu har det varit varmt och slask. Slask brukar vara en väldigt otrevlig sak tycker jag. När man blir blöt om fötterna på morgonen och de aldrig någonsin torkar blir livet så himla sorgligt. Men. I höstas köpte jag satsiga skor. Istället för att akta mig för för dyra skor aktade jag mig för för billiga skor. Under den här slaskiga veckan har jag glömt att det värsta med slasken brukar vara vätan, nu har jag bara suckat över att det är ett lite otrevligt underlag att gå på. Igår blev jag påmind om blöta fötter när F berättade för mig att hon växlar mellan två par skor för att få behålla torra fötter så länge som möjligt, och att hon var nöjd just då, för hon var bara lite blöt om fötterna. Då insåg jag att jag inte har varit det minsta blöt om fötterna på hela veckan trots en timmes promenad i slask (av olika grad) varje dag. Jag är så himla tacksam att det finns skor som funkar så bra, och att jag inte bara blev lurad att punga ut massa pengar för skräp. Dessutom har skorna hållt helt såhär långt, så väldans mycket bättre än förra vintersäsongens skoinköp! Så skönt att inse att det finns hopp på skofronten, efter tredje paret trasiga skor inom loppet av ett drygt halvår började jag nästan tappa hoppet.

Annat som är skönt är att det är helg, att jag inte har en så späckad helg som de tre senaste och att jag har varit på ett glättigt och opretentiöst iksupass idag. Och så har jag upptäckt att Grieg har gjort mycket fin musik.

I shall be safe in You

Fin låt för när man inte orkar så mycket mer.

Att imponera på varandra

Idag skulle jag hämta en grej jag hade glömt hos en person jag inte känner. Efter lite mailkontakt så gick jag dit och ringde på dörren. Jag hann knappt säga "tack för att du tog rätt på den" innan han hade berättat att han hade googlat på mig och han var imponerad. Han berättade att han hade listat sig till min ordförandekarriär och min bibelskoletid. Dessutom så hade han koll på min farfars yrke och undrade om vi var släkt. (Okej, nu låter det som ganska lite att bli imponerad över, men ändå.)

Jag berättade inte att jag hade googlat på honom och att jag var imponerad över hans karriär. Han hade suttit med i typ tusen styrelser (okej, överdrift) och hade publicerat 100 vetenskapliga artiklar (underdrift den här gången). Som om det inte vore nog så hade han recenserat en lång lista med böcker och publicerat en lång lista med dikter och noveller. Jag vågade knappt skicka mailet till honom för jag tänkte att han skulle bedöma minsta lilla ord jag skrev. Men löjligt nog så vågade jag inte berätta att jag hade visat samma stalkertendenser som han hade gjort. (Till mitt försvar måste jag bara säga att allt gick jättefort, och att han i samma andetag som han sa att "jag ska inte hålla kvar dig här jag ser att du är på väg" frågade om det han hade hittat om mig). Men kanske kan det vara okej att berätta att man har googlat på någon? Bra inkörsport i samtal liksom, man slipper de här krystade frågorna som man försöker få till att låta allmänna, men ens enda mål är att komma fram till det man vill prata om.

Hur som helst så har jag levt på den där imponeringen hela kvällen sen. Kanske är det just det här jag behöver för att våga hoppa över det här med att söka sommarjobb i sommar. Kanske.

Nyförälskelse på nytt

Håhå en sån kväll! Först konsert med glömma-tid-och-rum-känsla och adrenalinkick. Med ett avslut när orkestern spelar unisont så starkt som möjligt. Och vissa toner som är så vackra ihop att jag dör litegrann av dessa fyra toner på raken.

När jag kom hem väntade ett mail på mig. En bekant undrade om jag vill hyra ut min lägenhet i höst. Jag som inte ens hade hunnit börja oroa mig för det där än, bara tänkt att det kommer bli något jag måste ta tag i så småningom. Det enda jag hade hunnit börja oroa mig för var hur många månaders sommarhyra jag skulle bli tvungen att punga ut med. Och som pricken över i:et så undrade denna bekanta om jag dessutom var intresserad av att hyra ut redan från sommaren? Så himla skönt! Jag ska kanske inte ropa hej innan jag är över bäcken och allt är bestämt, men vore så himla skönt att inte behöva engagera sig i att fixa en hyresgäst som verkar vettig. Kanske får jag lösningen serverad på silverfat?

När jag var uppe i mailandet kring lägenhetsuthyrning letade jag rätt på planritnigen, och jag blev som nykär i min lägenhet igen. Jag såg på den torra planritningsbilden, men insåg att den inte ger en rättvis bild av den plats där jag bor. Rymden, de rogivande väggarna, det nymålade taket, köket när solen lyser in, sovrummet som är svalt till och med de varmaste sommardagar, det stora fönstret i vardagsrummet, utsikten, alla möjligheter med rummen. Planritningen visar bara begränsande svarta streck för väggarna. Och tänk att jag får bo här. Lyckliga mig.

Det här var precis en kväll jag behövde. Imorse började stressen komma åt mig på det där obehagliga sättet, men nu känns det bra i maggropen.

Jag är lite fascinerad över hur musik kan göra så mycket med en. Det är ju bara olika toner på rad, bara olika frekvenser i någon särskilt ordning, men ändå så känns det mer än mycket annat. Som någon slags magi.

Här är några favoriter från dagens konsert, första satsen i den översta videon toppar nog ur ren lyssningssynpunkt. Där finns tonerna jag dör litegrann av, eller i alla fall får andningssvårigheter av för att det är så vackert.

Som en skolavslutning

De senaste dagarna har jag nattpluggat alldeles för mycket, sovit alldeles för lite, druckit alldeles för mycket kaffe, ätit alldeles för mycket semlor och tränat alldeles för lite. Jag tycker lite synd om min kropp. Idag har jag i alla fall bara ätit en semla och hunnit köra ur springet i benen. Otroligt skönt!

Semlan fick jag av min kursansvarige, hon tyckte vi var värda det efter att ha jobbat på så hårt i labbet. Så himla fint! Vi hade något slags avslut av kursen idag, innan det bara är tentaplugg kvar. Det blev nästan lite av en skolavslutningskänsla, trots att det här bara har varit en 7,5-poängskurs. Labbassistenterna underströk hur trevliga och bra vi hade varit att jobba med, vi underströk hur trevliga och bra de hade varit, hur bra labbarna hade varit och hur bra föreläsarna hade varit. Kursansvarige satt med och försökte förstå hur vi kände kring kursen och få en känsla för vad som var bäst och sämst med kursen som ett komplement till den formella kursutvärderingen. Sen kaffe och semla och småprat. Det kändes lite som på gymnasiet, med lärare som bryr sig om eleverna på riktigt utan någon slags lärare-elev-hierarki emellan. Riktigt fint!

Nu är det orkesterhelg, men jag längtar också lite efter att sitta ner och vara ledig. Kanske efter tentan någon gång.

En glad fettisdag

Idag har varit en bra dag. I första hand bra utifrån perspektivet att mina tolkningar av verkligheten har varit rimliga, det vill säga jag har inte gått ner mig i missmodets djupa dal på grund av händelser som är vardagliga. (Till exempel "Vad betydde det där leendet egentligen??! Det såg inte riktigt så ärligt glatt ut som det brukar? Ånej, jag är övergiven!!" Ungefär. Högst oadekvata tolkningar. Men ack så överväldigande.) Det är märkligt hur stor skillnad det kan göra, och jag blir förvånad över hur lite makt jag har över hur jag ska tolka situationer. Det är läskigt hur det kan ta över. Men jag njuter så länge jag får göra rimliga tolkningar.

Dagen har varit bra ur andra perspektiv också. Jag har skrivit effektivt på min flummiga rapport i flera omgångar, jag har ägnat mig åt väldigt motiverad städning, jag har bakat och ätit semlor tillsammans med klassisar. Nu är mitt hem ovanligt städat och jag har skrivit typ halva rapporten. Heja mig! Dessutom har jag två färdiggjorda semlor i min kyl som bör ätas upp inom en snar framtid. Men än så länge är jag för mätt. Och visst ja, som om det här inte vore nog så har jag en ny och fräsch kvalitetsdisktrasa. Lycka.

Ikväll lyssnar jag på Gaby Moreno. Jag måste ju börja komma tillbaka till spanskan igen, hurra!

Det här var visserligen gårdagens låt, när jag tolkade världen på ett annat sätt än idag, men jag bjuder på den ändå:

Det här med hållbart

Har suttit och läst större delen av dagen. Läst om hållbarhet, ekologi och ekonomi. Otroligt deprimerande. Trots att det var saker man har hört förut så blir det så otroligt tydligt när allt radas upp efter varandra. Mitt i ekologikapitlet stod jag inte ut längre, utan var tvungen att gå och bli medlem i Naturskyddsföreningen innan jag kunde fortsätta. Vad ska man ta sig till liksom? Och så blandas stora och små problem. Utrota bananflugorna i mitt hem, bevara mångfalden. Akta mig för silverfiskar. Akta mig för rengöringsmedel. Kommer jag få jobb när jag har pluggat klart? Strunta i det, ge jobben till folk i u-länder, vi har ju redan pengar så att vi klarar oss. Kanske skulle man bosätta sig i ett tält långt ute i skogen för att slippa vara en del i allt det här? Här sitter jag i min härliga gräddfil och är ganska nöjd över att jag har det så bra tack vare att jag suger ut så mycket av naturen och andra människor. Men jag köper ju ändå Fairtrade-kaffe och -bananer, så så farligt kan det väl ändå inte vara? Gha!

Jag började fundera på vad som kommer att stå i historieböckerna i framtiden. "Fram till början av 2000-talet fanns det något som kallades skog, vilket innebär många träd i grupp på stora områden. Träden kunde vara flera hundra år gamla. Sen var marken mer lönsam om man odlade mat på den, så träden höggs ner." eller "Fram till början av 2000-talet fanns det något som kallades natur, vilket var liv även i andra former än människor. Man kunde äta av den, förr i tiden hade man inte piller som huvudsaklig föda." eller "I början av 2000-talet förstod man äntligen att det var ohållbart att leva som man hade gjort tidigare, och nödvändiga innovationer tillsammans med en omstrukturering av samhället gjorde att alla tillsammans kunde leva lyckliga i alla sina dagar, som vi gör nu." Om det ens kommer att finnas någon framtid som historieböckerna kan få finnas i.

Kanske var det lite väl mastigt att sätta sig in i alla till synes hopplösa problem på en gång. Eller kanske var det bra att bli totalt överöst av dem, att inte kunna vifta bort den tunga känslan bara för att den täcks av en bra låt på radio.

Pluggisdag

Idag trodde jag att jag skulle labba i skolan till klockan fem. Sen var jag inställd på att gå hem och plugga tråkplugg resten av helgen. I morse insåg jag att det vi hade att göra i skolan inte skulle ta mer än en timme, och poff så hade jag en extra dag på mig att sköta tråkplugg. Kanske borde jag vara tacksam, men mest kändes det jobbigt. Till råga på allt så var jag otroligt sällskapssjuk, men mitt tråkplugg var jag tvungen att göra själv. För att suga ut det sista möjliga av det sociala innan mitt tråkplugg skulle börja så följde jag med K och A till iksu. Då fick jag 10 minuters promenad extra i sällskap, sen satt jag på iksu och pluggade. Till min stora förvåning gick det riktigt bra! Jag insåg att en poäng med att plugga på en plats med distraktionsmoment i form av mycket folk är att när man inte klarar av att fokusera på pluggandet längre kan man titta på folk en stund. Sitter jag hemma så brukar jag istället hamna på facebook när jag inte kan fokusera längre. Att titta på riktiga människor är både mer stimulerande och är avklarat fortare, väldigt bra!

Sen har jag pluggat hemma länge. Så himla duktig har jag varit. Dagens höjdpunkt var när jag till slut tog en ordentlig paus, beställde en kebabrulle (när man pluggar en fredag kväll får man äta köpemat!), slog igång Top Model, tittade igenom reklamen man måste se innan man får börja titta på riktigt, pausade, hämtade kebabrulle och slog mig ner framför avsnittet med varm mat. Den förväntansfulla känslan när jag tog de sista stegen upp för trappan mot min lägenhet. Det är märkligt hur något som för en vecka sen hade känts som värsta mardrömmen nu kunde kännas sjukt lyxigt. Tur att det kan ändras. I alla fall när det ändras till det bättre.

Nu ska jag sova, och hoppas på en lika bra pluggdag imorgon. Jag misstänker att jag inte kommer lyckas så bra, eftersom min hjärna gång på gång kommer på massor av saker som vore så mycket roligare än att plugga. Träna, promenera, gå på stan, bowla och handla mat till exempel. Men det vore ju skönt att bli klar med det här eländet och försöka slippa nattplugg till veckan, så jag ska nog försöka hålla mig i skinnet.