Jag har varit på musikcafé i kyrkan. Fina gamla kyrkan, med allt som är så vanligt. Väggarna, traditionerna, människorna. Bara det att barnen har vuxit upp. Och att en ny generation trädde fram som musiker. Det var så fint att jag var nära gråten flera gånger, ett par gånger övervägde jag att springa ut från folksamlingen för att gråta ut lite på en toalett, men musiken var så fin att jag inte ville missa.
Imorgon åker jag hemifrån och hem på samma gång, jullovet tar slut. Jag fokuserar på de människor jag ser fram emot att hänga med, det skidspår jag ser fram emot att staka mig fram i och de stunder då jag kan få vara totalt ensam utan ens sociala förväntningar från en familj (vilka i och för sig inte är så stora, men ändå). Och så låter jag bli att tänka på det jag ska göra och hinna med de närmaste dagarna, och det som eventuellt kan bli tungt i vår. Det funkar rätt bra, bara jag aktar mig lite från fel tankar. Och jag misstänker egentligen att fler saker kommer att bli bra än jag vågar längta efter.
Jag vill ha ett piano, när jag bor större ska jag nog skaffa mig ett på något sätt.
Godnatt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar