Igår saknade jag att ha på mig min regnjacka. Sen saknade jag känslan av att ha på mig mina vandringskängor. Sen saknade jag att ha på mig mina shorts. Märkligt. Jag tror att regnjackan stod för mitt liv i Xela, jag har aldrig använt den så flitigt som då. Kängorna stod nog för de vandringar jag gjorde i somras. När det var så härligt att äntligen få röra på sig efter att ha tänkt mycket och inte kunnat träna på länge på grund av blindtarmsärret. Och att få göra något fysiskt efter att ha tänkt så mycket. Shortsen känns lite otydligare. Jag tror det är någon slags frihetskänsla jag saknar, kanske friheten av sommar, men kanske också bara friheten att känna frisk luft kring benen. Inga hårda jeans som klämmer, inte ens några tajta leggings som kan korva sig.
Idag vaknade jag innan min väckarklocka för första gången på typ hur länge som helst. En månad? Trots jullov under den senaste månaden. Sen åt jag en hallonsmoothie till frukost innan jag gjorde skidpremiär för säsongen. Fantastiskt härligt! När jag kom in stod teven på i köket. Det var ett frågeprogram som vi ofta såg på Hålland. Jag längtade tillbaka till den perioden av mitt liv, då det var så himla trevligt att slå sig ner i soffan framför det programmet efter sin skidur. Sen lyssnade jag på min Hållandsskidåkarmusik och saknade lite till.
Nu har jag suttit i 6 timmar och skrivit labrapport med K (nej, vi är fortfarande inte klara), så just nu får jag kämpa mot impulsen att skriva på engelska när jag tänker på svenska. Den här delen av mitt liv kommer jag nog också kunna sakna när jag inte har kvar den. Umeålivet är ju väldans fint det med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar