Med hopp om vinterfröjd

Idag har varit en sån bra dag, och efter idag känner jag mig så peppad inför den här våren!

Dagen började med att jag faktiskt kände mig ganska utvilad. Kanske mer utvilad än jag har känt mig överhuvudtaget under de senaste tre veckorna. Trots att jag gick upp tidigare än jag har gjort de senaste tre veckorna. Lycka.

Uppmuntrad promenerade jag mot tentasalarna, genom ett vackert Narnialandskap (i alla fall de välsignade hundratals metrarna genom skog), och jag myste vid tanken på hur fina skidspåren borde vara. Skrev min tenta snabbare än väntat, utan särskilt mycket prestige eller ångest. Men godkänd lär jag bli. Promenerade vidare till skolan, träffade min klass vilket var himla mysigt. Pluggade ganska oeffektivt till en början, men trevligt var det. Inga tunga föreläsningar att lyssna på. En lunchpromenad för att få tillbaka en tenta som jag lyckades bättre på än väntat. Jag kände att jag orkade ge lite av mig själv, och var inte bara trött och sur. En eftermiddag för att skriva labrapport hos K, och sen fick jag skynda mig för att hinna på orkestern. Spellycka. Och trots att jag hade varit igång i tolv timmar när jag kom hem från orkestern var jag inte helt död! Och nu på kvällen har jag skickat 3 viktiga mail. Duktiga mig!

Förutom att ha haft ork så har jag fått se mitt scema för 2,5 månader av våren. Det verkar lugnt. Först gjorde det mig orolig, tänk om jag skulle bli sådär rastlös igen, men idag har jag börjat drömma om vad jag kan ta mig för all den tid då jag inte pluggar. Åka skidor, göra utflykter, läsa böcker, gymma med M, klättra med A, hänga med J och J, hinna träffa alla jag har velat men inte hunnit träffa under hösten, plugga spanskagrammatik, sy märken på min overall, gå på afro-, step- och body combatpass, spela cello, baka bröd. Mycket roligt. Särskilt utflyktandet och skidåkandet.

Men först måste jag börja ta tag i den här kursen på riktigt. Ett ryck på två veckor, sen blir det vinterfröjdande!