Jag har precis skickat ett mail som jag har gruvat mig för att skriva i flera veckor. Över en månad. Till råga på allt så har jag känt mig sjukt dålig för att jag aldrig har fått iväg det, särskilt när andra viktiga människor (såna med mycket makt) har legat på. Men nu är det skickat, och jag känner mig typ duktigast i hela världen. Det var väl inte så svårt! säger den förnuftiga delen av mig själv. Och den andra delen av mig vill bara skutta och dansa. Och på något konstigt vis så känns det som att jag har mer grepp över hela min ansvarspost nu, bara det där mailet är skickat. Som att något stort lättar från mina axalar. Och det enda jag har gjort är egentligen att bjuda in några till ett möte.
Min helg såg ut såhär: Skidor, plugga, plugga, skidor, plugga. Och så såklart mat och sova. Och en hel del kaffe och te. Jag hade tänkt att det enda jag fick unna mig förutom att plugga var att åka skidor. Därför kunde jag inte hålla mig från ett andra pass, särskilt när mitt pluggsällskap ändå var på väg ut. Nu är min kropp lite i chock över att inte ha fått vila hjärnan på en hel vecka, och det är inga vilodagar i sikte inom den allra närmsta framtiden. Jag har blivit lite bortskämd på jullovet tror jag visst. Men just nu känns ju allt lätt i alla fall, Det Stora Mailet lättade ju precis.
Och igår hittade jag en ny Säkertlåt, som jag inte hade hört förut. Det kändes som jag fick en oväntad present. November heter den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar