När allvaret närmar sig

Nu börjar jag komma in i den tid då det börjar bli dags att göra något vettigt igen. Att ta tag i de där sakerna som har stressat mig bara vid tanken på att de skulle behövas tas tag i, att behöva ha tillräckligt med struktur på dagen för att inte "glömma bort" det viktiga som behövs göras. Nu har jag skickat två viktiga mail, såna som har framkallat ångest. Det känns skönt att ha det gjort. Nu måste jag avvakta lite innan jag kan fortsätta med det. På måndag har jag tenta, jag borde nog börja plugga snart. Hm, lätt att förtränga. Något annat jag har lätt att förtränga är att min hals inte känns helt hundra. Men jag känner mig inte sjuk i övrigt, så jag tänker att varje träningspass kan vara det sista på ett tag, och passar på att hänge på friskis och Helex innan sjukan bryter ut helt. Eller så kanske den försvinner om jag inte låtsas om den?

Saker som är bra i alla fall är att jag får träffa J typ dagligen, att jag fortfarande har några dagar kvar i nästanlugnet samt att mitt hår blir längre. Den sista grejen är ett sånt himla trevligt glädjeämne eftersom håret växer automatiskt, så jag ofta kan inse att mitt hår är lite längre än det var för några veckor sen. Frisyrer och knutar och hårsvall, here I come!