När man råkar bli för hungrig

Det gick bra att spela idag. (Särskilt om man bortser från att jag hoppade över sista reprisen på första låten för att nervositeten hade satt sig i stråkarmen istället för i huvudet och stråkvibrato inte är lika fint som annat vibrato). Jag är glad att jag antog utmaningen.

Men nu har jag ätit för lite ikväll, så jag blev sådär trött som jag vanligtvis bara blir när man inte har tillgång till mat, till exempel på en resa när man är ute och flänger för länge utan matsäck eller när man hajkar och missbedömer tillagningstiden på maten för att det är kallt. Nu har jag visserligen bara suttit hemma, så det var orutinerat av mig att inte äta. Men när jag fick den där snartdörjagförattjagärsåhungrig-känslan så saknade jag plötsligt dem som har tvingats umgås med mig, och kanske till och med samarbeta med mig, i det tillståndet och som fortfarande vill vara min vän. Det är fint.