Året som gått, hejdå 2011!

Ännu ett nyår har passerat, och jag tänkte återigen försöka mig på att tänka igenom året som gått. Bara för att jag tycker det är så himla roligt, det är skönt att inse att man tar sig igenom saker och intressant att inse hur saker och ting kan förändras på ett år. Och förhoppningsvis kan man lära sig något av att se hur man har agerat och reagerat under det senaste året?

Jag gick in i 2011 efter en intensiv och rolig hösttermin, och möttes av en seg vårtermin. Saker som hade känts självklara och bra under hösten var helt plötsligt inte självklara, och var bara bra ryckvis. Höstens höga tempo med roligheter var också helt plötsligt borta. Jag blev jätterastlös. En dag när jag höll på att bli tokig av att det hände så lite, och av att skidföret hade varit dåligt i två veckor, tog jag en promenad till iksu och spontanköpte ett iksukort. Det blev vårens räddning.

För rastlösheten och osjälvklarheten lämnade mig inte ifred, utan började oväntat och hänsynslöst kasta mig ner i deppens djupa dal. En sådan depp som gjorde mig oförmögen att ta mig för något, oförmögen att plugga, som gjorde mig stressad då jag faktiskt var i ett sammanhang som kunde bli bra, och gjorde mig nedstämd de gånger då dessa sammanhang (till exempel de korta rasterna i skolan) inte levde upp till mina förväntningar. Mitt enda sätt att fly från deppen var genom att träna. Jag kunde dra ut på mina träningspass och gruva mig för att behöva åka hem, eftersom jag visste vilken känsla som väntade mig hemma.

Våren fortgick, det som hade varit osjälvklart började falla på plats, men ersattes av andra tunga känslor. Jag fortsatte träna som en tok, och det var så himla roligt.

Över påsk åkte jag till Italien med familjen. Det var fantastiskt härligt, och gjorde att jag fick lite perspektiv. Det jag hade gjort till hela världen var ju faktiskt inte hela världen. Jag insåg att jag hade blivit någon jag inte ville vara, och att det var dumt. Jag kom tillbaka till Umeå och började jobba på att bli den jag ville vara istället. Till exempel en sån enkel sak som att lyssna på den jag pratar med. Det gick stundtals bra, stundtals blev det klumpigt och gick dåligt. Jag började i alla fall få tillbaka förmågan att plugga, vilket var praktiskt. Förutom träningen så tog jag min flykt i drömmar och planering av sommarens Guatemalaresa.

En veckan innan vårens sista tenta opererade jag bort blindtarmen, vilket var i sista minuten för att jag inte skulle störas så mycket av operationen i Guatemala. Flyt! När jag åkte hem på sommarlov kändes det skönt att för en gångs skull lämna ett sammanhang jag visste att jag skulle komma tillbaka till efter sommaren, men också skönt att få komma ifrån Umeå ett tag.

Två intensiva och roliga veckor hemma i Sundsvall innan jag flög till Guatemala. Själv, vilket visade sig gå riktigt bra det också. Trots att jag inte hade oroat mig så mycket över resan så överträffade den nog mina förväntningar. Kanske hängde det ihop med att mycket är bättre än den vår som var, och jag blev förvånad över hur bra jag kunde må. Att jag kunde gotta mig i att må bra i flera dagar i sträck. Det var skönt att inte binda upp mitt humör till specifika personer eller sammanhang, utan att istället bara kunna leva i nuet. Det var som att det var det enda som fanns. Var det någon som jag inte kom överens med på ett hostel så spelade det inte någon roll, eftersom jag inte skulle träffa personen i fråga igen. Jag visste att ingenting skulle vara i någon lång tid, vilket gjorde att jag passade på att njuta av det som var och undvek att oroa mig för framtiden. Och jag blev ju inte ens rånad.

Det var jobbigt att åka hem, och jag gruvade mig för att hösten skulle bli en repris av våren. Jag bestämde mig för att inte fastna i samma fälla som på våren, jag bestämde mig för att fokusera på det jag mådde bra av istället för det jag mådde dåligt av.

Väl i Umeå var det mottagning, vilket var intensivt men roligt. En sjukt intensiv kurs drog igång, mitt engagemang i sektionen drogs upp rejält jämfört med året innan och jag hoppade på en spanskakurs utöver allt annat. Efter höstens första veckor var jag helt slut. Hur skulle det här gå? Tack och lov så var det i alla fall så himla roligt att vara i skolan, och vårens oro och stress var som bortblåst. Det var roligt, men intensivt.

De första veckornas värsta hets la sig, men jag insåg att jag var väldigt stressad eftersom minsta lilla grej kunde få bägaren att rinna över. I november tog kursen slut, mitt tempo drogs ner och jag kände av hur trött jag var. Den stressförkylning som hade vägrat lämna mig ordentligt på hela hösten gav sig äntligen av. Jag hängav mig åt att pusta ut, samtidigt som det som hade varit bra dittills på hösten ruskades om och jag blev rädd att saker skulle bli trasiga eller osjälvklara eller våriga igen. Det blev varken trasigt, osjälvklart eller vårigt, men jag hade svårt att vila i det faktum att det gick bra. Idag var det bra, men hur blir det imorgon?! kunde jag inte låta bli att tänka. Det var skönt att åka hem på jullov, att slippa alla skolkrav, engagemangskrav och socialkrav. Efter att ha ansträngt mig att vila så mycket som möjligt under nästan två veckor så börjar några krafter komma tillbaka, och jag hoppas på att jag kan orka sprudla när det är dags för mitt vardagsliv igen.

Så nu är det alltså någon slags nystart, ett nytt år? Det blir nog bra. Förhoppningsvis har jag lärt mig något från året som gått, förhoppningsvis blir den här våren bättre (även om jag ganska ofta måste övertala mina känslor inför våren om att den kommer att bli bättre än den vår som var). Det känns som att det kommer att bli ett år fyllt av vardag, utan något äventyr som bryter av, men jag hoppas att vardagen kommer att bli trevlig. Vi får se hur det blir helt enkelt. Jag har inga nyårslöften, och egentligen tror jag att jag tycker att det är bekvämast att inte försöka spå så mycket i framtiden. För mycket förväntningar kan leda till för djupa besvikelser, och en oro inför framtiden leder ju verkligen igen vart heller. De dagar som ligger närmast framför mig känns som att de kan bli bekväma och trevliga i alla fall.

Till slut vill jag bara säga:
GOTT NYTT ÅR!!