Idag var jag på body combat igen. Det är så himla spännande, för när jag boxar ut i luften så känner jag hur jag boxar ut någon slags frustration, och sen får jag se vad den frustrationen tar för form i huvudet. Förra gången insåg jag hur ledsen en viss sak gjorde mig, och idag slog jag på kraven att vara tillräckligt duktig och på känslan av att inte räcka till. Jag undrar om känslorna förstoras upp när de får vara med i min luftboxning, eller om det i själva verket är så att de för omväxlings skull få ta den plats i mina känslor som de förtjänar när jag väl börjar släppa in dem? Spännande. Jag undrar vad jag kommer slå på nästa gång. Jag undrar också om jag skulle bli argare, mer harmonisk eller oförändrad om jag skulle slåss ofta. Och så tycker jag det är skönt att jag inte gillar att slå folk på riktigt, för som mina känslor förstoras och mitt förnuft förminskas i boxandet så skulle det inte vara bra om mina känslor gick ut på att skada någon på riktigt.
Nej, nu ska jag minsann ta och förbereda ett prat om kulturchockar på spanska. Imorgon ska jag gå i skolan 8-19, sen har jag orkester 19-21.30. Notera de sekunder jag har på mig att snabbt förflytta mig massa kilometrar med en cello på ryggen. Jag gruvar mig lite. Fast egentligen tror jag det blir en rolig dag imorgon, den är bara lite jobbig att tänka på i förhand.
(Och förresten, filmtips! Gudar och männskor. Långsam men stark. Och sann. Och inspirerande.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar