Låt mig växa, gör mig stark.

Jag sitter med en kopp kaffe och en slice kladdkaka. Lyx. Framför mig har jag tre dagar utan skola, tre dagar när jag äntligen kanske får chans att komma ikapp lite. Komma ikapp med sommarjobbssökande, komma ikapp med plugg, kanske till och med fixa punkan på cykeln till slut? Jag är uppbokad på typ alla tider normalt folk är lediga, vilket innebär att jag kan känna mig ganska trygg i att inte behöva vela över inbjudningar kontra effektivitet så mycket. När jag dessutom betar av flera möten just den här veckan får jag istället ledigare eftermiddagar när jag har det körigare i skolan. Skönt. Och om jag till slut kommer ikapp så kanske jag äntligen kan få göra ingenting med gott samvete snart? Eller så blir det efter tentan, men nu är det ju bara en månad kvar.

I fredags kväll var jag på stan och delade ut pannkakor och pratade med folk. Det var så himla roligt. Jag blev förvånad över att den kyliga svenskheten inte blev något problem, främlingar stod frivilligt kvar och småpratade en timme efter att de väl hade fått sin pannkaka. För Gud är inte ens svenskheten ett bekymmer.

I övrigt så känns det lite som att jag blir slagen i huvudet med bibeln av lite olika personer, det är en jobbig känsla. Det som är bra är i alla fall att jag vet vad jag själv tänker kring det nu. Annat som är bra är att jag känner mig så gott som frisk, att jag ska blanda socialt med nödvändigt ikväll, att jag fick långväga besök igår, att jag besökte kortväga igår, att jag lyssnar på Edin Ådahl nu och att solen sägs ska skina flera dagar i rad framöver.



Tjolahopp, nu ska jag nog läsa lite labbinstruktioner!