Maxade dagar

Idag har det varit en sån där lång dag igen. Gick hemifrån halv sex på morgonen och kom tillbaka klockan åtta på kvällen. Träna med J, föreläsning om metabolism, promenad med K, handling av fikaingredienser, tillbaka till skolan, lunch, fixa mötespapper, kopiera, baka chokladbollar, göra viktigheter på datorn (styra upp morgondagens aktivitet som vi ordföranden ordnar till exempel), hålla i stormöte (som var det yraste jag har varit på hittills, nästan yrare än det första Saltårsmötet jag höll i), hålla i styrelsemöte (trots att jag kände mig helt utmattad efter det första mötet. Således blev även detta andra möte ganska yrt, särskilt till en början.), gå hem. Phu. Dagen har ju i alla fall varit varierande. Imorgon blir också en lång dag. Och om två veckor blir det en fullspäckad vecka med nästan hela veckan långa dagar. Den gruvar jag mig för. Jag är så rädd att jag ska sluta orka igen. Men förhoppningsvis lyckas jag styra helgen till lugn, och så kanske jag kan passa på att vila nästa vecka också. Så kanske jag är fit for fight snart igen! Jag förstår inte varför det ska vara så himla svårt, jag förstår inte var tiden tar vägen. Så himla mycket saker utöver det vanliga är det väl ändå inte jag tar på mig? Jag har ju levt liv med dubbla orkestrar, ledaruppdrag, långa skoldagar och styrelseuppdrag samtidigt förut? Hm, det är konstigt. Kanske bäst att sova på saken.

God natt!