Varning för gnäll.

Nu vill jag gnälla. Du kan ju sluta läsa här om du inte är upplagd för att läsa sånt. Jag är jätteförkyld. Har ont i huvudet. Tack och lov nässprayad, men känner inte särskilt mycket smak ändå. Eftersom jag inte känner smak eller ens är hungrig är det inte ens någon poäng med att tröstäta. Fast jag äter mandlar ändå.

Imorgon ska det bli strålande sol och nollgradigt. Då ska klassen grilla och åka pulka. Jag drog ihop det, för jag tyckte att det skulle vara så mysigt. Men nu är jag så otroligt otaggad. Helst av allt vill jag bara ligga i sängen hela dagen imorgon och dra täcket över huvudet. Och så vill jag att det ska vara snöstorm så att man inte ens behöver gå ut. Det känns som att jag har överfört min övertagg på morgondagens utflykt på folk som egentligen är lika taggade, men de har inte hjärta att säga nej. Så nu känner jag mig jobbig också. Och så känns det så tidigt, och så har jag inte fixat nånting att grilla, och så kanske jag ska cykla dit, och då måste jag fixa min cykel först. Så jag måste gå upp supertidigt.

Och så fick jag tillbaka respons på mitt muntliga spanskaprov idag. Och hon klagade på saker. Vissa saker lät svenska. Jag är visserligen godkänd, och det är inte så konstigt att vissa saker lät svenska eftersom jag knappt har tränat på det där alls (jag är ju dessutom så lat nuförtiden!), men ändå. Varför kan jag inte få vara bäst på allt liksom? Kan jag inte få göra allting perfekt och gå igenom livet som en felfri människa? Det vore väl trevligt. Att alltid få höra "Jättebra, det verkar som om du inte har gjort annat än det här!", vad man än tog för sig? Ja tack.

Och så känner jag mig som en dålig vän. Jag hör ju aldrig av mig först till någon. Och eftersom jag inser att jag har pluggat så dåligt den här kursen så är min plan att isolera mig från världen ett tag framöver också, för att hinna plugga det jag borde ha gjort. Men det verkar som att jag får välja, bra student eller bra vän? Eller kanske bara halvbra av det ena och kasst av det andra?

Nej, nu ska jag nog ta och sova. Hoppas på ett strålande humör imorgon. Jag känner mig måttligt hoppfull.