Med vatten och mariekex istället

Ibland är det en sån lyx att få lov att ångra sig när man är ute i skidspåret, och bara åka kortast möjliga innan man går in. Just nu trivs jag bättre här. Där jag kan sitta. Och ta det lugnt. En liten stund i alla fall.

Jag längtar tills jag är klar med sommarjobbssökanden. Det är inte direkt min favoritsyssla här i livet.

Häromdagen kände jag att det var nödvändigt att förklara för en vän att jag inte kunde kolla mailen när som helst, eftersom jag inte har en så flashig telefon. Det var bättre om vi kunde ringa varandra. Det känns lite sorgligt att jag fick för mig att jag hade en förväntan på mig att vara tillgänglig även på mailen jämt. Alltså inte ens bara varje dag, utan varje minut om det så skulle behövas. Hur ska det här sluta egentligen? Just nu är jag i alla fall ganska glad att jag inte har en så flashig telefon att jag kan bekräfta förväntningarna.